Aftonbladet – 8 november 1871, sida 2

Detta blef äfven pu hans lott, såsom nästan vid hvarje tillfälle, då han mötte allvarsamt motstånd. : Redan hördes dånet närmare och kosackchefen smålog redan at tillfredsställelse, när han tänkte få ingenting mindre än att anfalla finska härens eftertrupp, hvilken han trodde sig redan hafva uppnått, då utskickade spejare kommo tillbaka med andan i halsen och berättade att en finsk fördelniog hotade dem i ryggen. Det var nemligen posteringarne i Kaubalumpi och Sarvika. Kulneff svor väl mustiga eder mellan de sammanbitna tändernas, men här kunde ingenting annat än ett skyndsamt återtåg rädda honom. Hans förtraf vexlade redan skarpa skott med posterna vid Kurtanesjöns södra ända. Följden blef, att Kulneff ögonbiickligen gjorde helt om och styrde kosan mot söder. Natten hade i det närmaste gått till ända och de vänliga stjernornas glans aftog allt mera. Vinden tilltog i styrka och morgönkylen blef allt. skarpare. Justeom solen höjde sig i öster och skickade de första -strålarne ned på den uppvaknande jordan, red Kulveff och -hans skara in i ev till hälften nedbrunnen by, icke långt från Sarvika. Ridten hade varit skarp och de små kosackhästarno hade blifvit så ansträngda, att de ganska väl behötde den hvila, som nu erbjöds dem. Halfva byn var förstörd och de kojor, som änopn farnos qvar voro öde. Invånarna bade lemnat dem, dels för att medfölja finska hären, dels för att söka sig en tillflykt i skogarne, der de mången gång lade sig i försåt för smärre fiendtliga afdelningar och antingen togo dem tilliånga, eller nedgjorde dem. Detta olilla krig. gjorde ryssarne betydiigt oforäck och de å sin sida hämnades också på det grymmaste sätt på de finnar, som