Aftonbladet – 7 november 1871, sida 3

hon haft tillfälle att studera vid en högskola. Men icke kan jag skicka henne till Upsala. Hvarför dröjer man så länge med att börja här i Stockholm ? Det var fru X:s follkomliga allvar. Vi låtsade icke om att hon för några är sedan hyst helt andra åsigter. Fru X. skuile troligtvis med nöje höran, sade vi, det högskoleföreningen i dessa dagar förklsrat, att det beror nu på föreningen att söka genom upplysta medborgares och medborgarinnors nitiska samverkan göra Stockholms högskola till en verklighet redan inom den allra närmaste framtiden Hear föreningen sagt detta? utropade fru X. med glad öfverraskning. Så förhåller det sig. Inom den allra närmaste framtiden, lyda orden. Fru X. skänker väl ea skärf till det goda ändamålet? Visst gör jag det, och med allra största nöje. Kanske att jag till och med får er. bjuda min tjenst vid insamlingen ? Vi äro öfvertygade om att fru X. blir en utmärkt insamlerska, ty sådant roar henne, och hon tyckes äpnu hysa hopp om att det ej skall blifva alldeleg för sent för Caroline att få studera vid hufvudstadens högskola. Protollssekreteraren eller kanske han numera avancerat till expeditionssekreterare, fastän vi af gammal vana kalla honom med endast den förra titeln, kom härom dagen emot oss på gatan. Nå, det var då väl, att man ändtligen tyckes vilja gripa sig an med högskolan, utropada han. Vi behöfva något mera lif i det allmänna. Det ungdomliga elementet får icke längre saknas här. Jag går för närvarande omkring med en lista och har redan fått ej så litet pangar för det goda ändamåiet.v Skräddar Y. tyckte ännu för icke länge sedan, att man mycket väl kunde berga sig utan akademisk bildning här på platsen, och skomakar Å. var af slablos samma mening, liksom snickaren Å, och de tre menade alltid att det vore blott af egennytta, som bokbindar Ö redan i flera år uttalat sig för en högskola i bhufvudstaden. Nu hafva de alla skrifvit på Ö:s lista och Y vill sjelf gå omkring till alla sina kunder och tala för högskolans skyndsamma upprättande. Så ser det ut här för närvarande, och vi tycka det vara ganska vackert, om den förflutna veckan, som för öfrigt var så lugn och stilla, kunnat bringa något lif i högskolesaken. Skulle det ännu finnas någon enda, som är deonpa saks motståndare, så vågar han sannerligen icke tala om det. Man skulle ovilkorligt skratta ut honom eller henne, och det vill ingen gerna utsätta sig för. Visserligeh ksn man änpu vara af något olik mering i afseende på sättet för högskolans öppnande. men i hatvadsak äro alla ense. Unler sådana förhållanden har man de mest rälgrundade förboppningar om att den stora osterländska angelägenheten också skall, såom högskoleföreningen förklarat och hvarpå ri taga fasta, blifva verklighet redan inom ien allra närmaste framtiden. Fort ut med istorna och fort in med penningarne! Missionärer för den goda saken böra väl icke attas. BETNEÖRRSOREFRSISNIAS