Aftonbladet – 7 november 1871, sida 2

t TOCKHOLM den 7 November. Aunu alltjemnt är ministören inkomplett, hy att ingen statsminister för utrikesärenna blifvit utnämnd. Frih. Hochschild, som telegraf lärer blifvit hemkaliad från Lonyn, har nu varit här omkring en veckas tid, jan att man fått se någon utnämning tillännägifven i det officiella bladet. Det säges nu temligen allmänt, att frib. ochschild icke är mycket böjd att ingå i inistören och skall göra stora svårigheter i åga om mottagandet af den honom erbjudna j! ortföljen. Vi undra icke derpå, liksom vil ona det ganska naturligt, om friherrn fianer I. g sjelf mindre lämplig att intaga en plate konungens rädkammeare i on så kritisk tid-. unkt som den närvarande, då stora inre ägor stå på dagordningen eller framskymta å något afstånd, i afseende på hvilka det r nödigt att samtliga konungens rådgifvare a en pågorlunda klar och bestämd åsigt. Allmänheten får sig så föga bekant om åra utländska sändebads verksamhet, att en i det hela saknar all ledning för bedöandet af deras större eller mindra skickghet. Den uppfattningen är också mycket lmän, att de flesta af våra diplomatiska genter i utlandet icke ha särdeles mycket tt beställa, för att oklanderligt kunnå omesörja de löpande göromål, som dem åligga, ch att för ett så beskaffadt fullgörande af frågavarande värf fordras hvarken omak ch ansträngning eller något synneriigen stort nått af talang eller statsmanna-insigter. Vågongång spörjer man i detta fail ett unlantag, såsom t. ex. framlidne grefve Wachtneister, hvilken såsom minister i Kjöbenhavn 1itvecklade ett ovanligt nit, och da förenade ikenas nuvarande minister i Petersburg, som agt sig synnerligt vinn om att i den ställning han intager och med de relationer han lerigenom eger söka vara den svenska hanleln och industrien till nytta och gagn. Från frih. Hochschilds sida har man icke örsport någon dylik extraordioär vsrksamwet, som på förhand kunde göra den svenska allmänhaten gynnsart stämd i afseende på hans kandidatur till en plats i konungens såd. Man vet ingentiog annat än att han, stt döma efter de befordringar han erhållit, nåtte ha tiil sina förmäns belåtenhet oklanderligt skött de särskilda diplomatiska befattvingar, i hvilka han varit anställd. Af landsmän, som på senare tiden kommit i nägon beröring med svensk-norska beskickningen i London och från dess sida påräknat aller önskat en iutercession eller benägen medverkan af ett eller anna. slag, har han också icke blifvit hvarken rosad eller lastad. En rn omständighet är den, att frih. Hochschild utan tvifvel är föga initierad i svenska förhållanden. Om vi icke alltför mycket misstaga oss, är han född i Kjöbenhavn (1831) och uppfostrad i Dsnmark, Holland och Tyskland. Sin närmare kännedom om svenskt lif och aveneka förhållanden skulle han inhemtat under en kort studenttid i Upsala och några års tjenstgöring först såsom e. 0. kanslist i civildepartementet, sedermera såsom sekreterare i utrikeskabinettet. Under da sista 16 åren har han alltjemnt vistats i utlandet. På vissa hål! ha vi hört det betecknss såsom en betänklig omständighet under närvarande förhållanden, att han genori gifte är lierad med den skånska aristokratien, ja till och med sjal blifvit stor skånsk godsegare. Detta torde dock uppvägas af det faktum, att han var varmt intresserad för representationsreformen och särskildt reste hem, för att lägga sitt ja för densamma i omröstningsurnan på riddar. huset. Ett särdeles menligt förhållande, som förtjenir att allvarsamt tagas i betraktande nu då det alltmera visar sig, huru svårt det är att åstadkomma politiskt möjliga minister. kombinationar, är den högre rangställning, som jastitiestatsministern och statsministerr för utrikes ärendena intaga i förhållande til sina embetsbräder inom konseljen, och hvilken gör att möjlighotea att kunna erhållg verkligt skickliga fackministrar för de båd: ifrågavarande portföljerna lemnas å sido fö den konsiderationen, att man tilljdessa platse måste söka personsr af förnämligare bör och af redan förut uppnådd embetsgrad, son står så högt på den bierarkiska skalsn, at språnget i rang icke blir alltför stort. I sammanhang härmed står den i sanvin; vidunderliga obenägenheten, att i vigtigar diplomatiska befattningar använda persone; som icke gjort sina lärospån inom å0 lägr diplomatiska. gradernas fashionabla dolce fa niente, mer som gerom deltagande i det po litiska lifvet och undar ansvarsfalla och vig tiga befattningar här hemma förvärfvat oc dokumenterat verkliga och mångsidiga stats mannainsigter. Vi hoppas, att den blifvand utrikesministern — hvem det än må bli -— måtte öfvergifva den princip, sem framlidn grefve Wachtmeister vid ett tillfälle på et lika bestämdt som naivt sätt proklamerad under en förbandling inom Andra kamma ren. Det torde bli omöjligt att med någr verkliga skäl gendrifva den åsigten, attt. ex f. d. statsrådet Carlson såsom svensk-nors minister i Kjöbenhavn icke blott skulle me heder fylia sin plats, utan kunna göra lan och folk långt större tjenster och ett redba rare gagn än hvilken som helst i sffattande af innehållslösa depescher routinergd och iss longerna verserad legationasekreterare eli sekreterare i kabinettet. 8 3 C 1 1 t j L 4 j Times särskilde korrespondent i Paris lem nar i ett af sina senaste bref en särdeles in trogsant redogörelse för de många olika pa