Aftonbladet – 4 november 1871, sida 3

VÄRT SEVIT MAMME OPEMTMERS Str lördag på svenska och bvarannan på flaska språket, Dessa föredrag komma att behandla dels eget lands historia, dels naturvstenskapliga ämnen, oss nn snnnnnd Chicagos brand. Af Eobert Watt. (Forts. fr. gårdagsbl.) I hast kommo vi alla i vagnen och sky dade vn i halsbrytande fart in mot den brinnande staden, från hvilken lågorna i vansinnig hvirfvei, piskade af stormen, som snartt urartade till en verklig orkan, nilsvidt sträckt sig upp i rymden, medsn den qväfvande röken vältrade sig ut öfver sjön, och hola himlen stod i glöd. Ju närmare vi kommo staden, desto ljusare blef allting omkring oss. Förstaden ligger som i en klareaste gryning, och förbi o3sj fara hästar och vagoar, ryttare och fotgön-1. gare i beraktig hast ut ur den breda gatan : act norr. Norrut! gorut! är ropet, så långt: ut i landet som möjligt, bort från stället, der alla helvetets andar aynas lössläppts, och hvarest de hjertslitande roper, blandade med): lågoraas sprakande och fräsande, tydligare och tydligare ljada oss till mötes. Tio tusen byggnader stå redan i lågor, framför de fruktansvärda lågorna flyktar allti vansinnig förvirsing. Vi äro ännu en fjerdingsväg frånj sjelfva branden, och redan svider buden sf den ofantliga hettaö, från sla hus utkastasj möblerna och spärra passagen för den aftu-) sental bestående flyktanda skaran. Upphet2803 af eldon, larmen och hvinandet, piskade dlodiga af sina kuskar, hvilka lågoros tyckas hafva berusat, fara muiåssor och hästar! 238 förbi, i det de släpa vagnar efter sig, vå hvilka halfaakna qvinnor mod Haddrande hår ligga hopgyttrade bland naknsa barn, nedpackade i lådor, mjöltunnor och baljor, mellan sängkläder och sönderslagna stolar. Det hela erbjader en tafla, föll af sådana rysligheter, att man sitter som förlarnad och endast föga tänker på faran bland de kull: carne, bästerno i full karrier cch möberna, som slungas ut från fönster och dörrar. Nu kuura vi icke körs framåt lärgre, vår häst och vegn försvinna i ena sidogata, oc genom dammet, hettan och röken vada vi Jen ipta vag-1 äfver livande och Iflösa föremål längre inl mot elåhafvet ooh söka vår väg ped mot Bo-1 den, hvarest vattnet till och med synes ståj brand, med en sådan våldsamhet vältra fismmande vågor sig från strand till strand och förtära allt... Rådhusets väldiga kupol medj den stora klocka, från hvilken nödsignalen först ljadit, faller med ett brak till jorden, och bela den kolossala byggnaden står snart i ljus låga. Fångarne från källrarnes celler mäste lössläppas, ty den hastighet, med hwil-. keno elden griper omkring rig, omintetgör hvarjo beräkning. På takot af det vackra botellst Sherman House, som intog en kel byggnadssqvadrat, stodo ännu äskädare för att 89 rådhuset brinna, och tjugo minuter ge2aro är hotellet icke annat än en brinnande stenbop, medan man i detta ögonblick med möda kan fiona platsen, der det stod till den grad är allt jomnadt med jorden. Tedåt Clark Street löper derpå elden csed blixgtens hastighet, till höger, till venster, mot söder, mot norr, mot öster, mot vester racea lågorna, medan braket af de fallande kolosserna Jjader som minntskott i derra förfärliga strid mot eldsndarnes alt besegranude skaror. Den ena stora och stolta nationalbanken faller i atomer efter den andra och bografver millionerna i kassaskåpen under rainerna. En ofantlig hop halfnakna lyktinger vilia fly öfver broarne vid denna plats af flodbrädden, men dessa bricna redsn; halfqväfda al de väldiga rökmarsorna och bländade af de täta sandmoln, som orkanen framj:ger, brända af deneåfallande gnistorna deh ar dot glödande askregnet rusa de olyckliga åstad. Flera stanna qvarilågorna och mätta för e t ögonblick de tjocka atwuosferen med iokten af brändt kött; det är nästan omöjligt att ila unden de förföljande lågorna, med en sådan hastighet avancerar elden och sveder redan dem, zom icke förmå aflägena sig haIstiot nog. Några springa som vansinniga ut Män KR 0 ke RR dt PT KP ER RR OK ke RO TA kad be a i vattnet, andra ekynda ned i tunnelo under fladen med fara att omtomma der; en polisbetjent tyckes hafva blifvit fullkomligt vansinnig, hän dansar omkring med vilda språng och skriker så högt, att hans stämma till och med öfverröstar det allmänna larmet: ?Min hustru är ionebrönd! Hurra! Min hustru är-innebränd!?. Man vill rycka honom bort, men han siiter sig lös, störtar in mot lågorna och försvinner. Pa hustru springer till flodstranden och I höjer armarne mot himlen, medan enliten flicka I kläoger sig fest vid hennes kjortel under ropet ?Moder, moder! Hon stöter barnet tillIbaka och hoppar i vattnet, som jemte de allt Tomfattande lågorna sluter sig öfver benne; — barnet släpas med af den flyktande skaran. i Hästar och vagnar kunna ej mera närma sig Ide botade byggnaderna. Folket binder rep, lakan och näsdukar i koffertar och lådor och släpa dessa ästad; men snart är allt endast eld, eld och intet annat än eld, hvarthän man än vänder ögat; sjelfva gatornas (plank-) broläggning står i lågor. Vi värda os3 från dessa skakande scener för att upplefva andra. ILokomotiverna med sitt manskap fara pipande och frustande omkriog på skenorna för att rädda, iotills bangårdarne gå upp i lågor; 500 vaggoner hafva redan blifvit förtärda, och på spåren, som öfver alltioch alla, som komma dera i vägen, för att rädda rig ejelfva. Mönstergatan La Sale Street; för ett år sedan smyckad med nya marmoroch stenbyggnader, med det jättelika gjovåningshöga Pacifio-botellet, med den ofantliga bangården, ligger som en glödande stenhop. Fartygen på floden hotas på ett och annat ställe af elden; pigande och hväsände fara de sraå bogserängbåtarns omkring för att släpa dem bort, men öfveralt är faran, de ofantliga kol-, spanmålsoch timamers upplagen läogs stränderna äro redan antända, och fastän ångsprutorna arbeta, så att man skulle tro, att pannorna skulle explode n, gör det ingen nytta. Brandkårens medlemimar falla utmattade omkull! eller bortbäras krossade, de förr så eldiga hästarne för släckningsannaratarna kyrna knanpt piskas fram: ligga på de öppna gatorna, änga de åstad