Aftonbladet – 4 november 1871, sida 2

Och man språkade vid glaset Talte fritt om hvarjehanda; I en sådan krets behöfde Ingen man sin tunga banda. (Runeberg. Fälimarekalken.) Vägarne från Salmis till Lintulaks och Raona bro, der vägen till Alavo straxt öste om nämnde bro kröker af i sydlig riktning bilda en likbent triangel red basen åt öster Triangelns spets är en fjerdedels mil öste om Salmis. Basen utgöres af en smal väg som förenar triangelns ben. Vi skrifva aftonen af den 31 Augusti. Inom triavgeln vid Ruona var ett lif och en rörelse, som alltid plägar uppstå der en krigshär, och till på köpet en slagfärdig här. förlagt sina qvarter. Adjotanter kommo i sporrsträck och försvunno med lika brådskande fart från bögqvartereti Takala, hvarifrån Gripenberg utdelada sina order. Bataljonerna boredde sig till det förestående blodsarbetet, men iogen trötthet, ingen modstulenhet visade sig hos dessa kämpar, oak. tadt de under da föregående dagarne utstätt de största beevärligheter under marschen. Hvsrje man i finska cch svenska hären ville slåss. Återtåget var för denna tappra skara förfärligare än den blodigaste slagtning, ty det var hjertat som marterades vid tanken på att den måste lemna sina hem öde och utsatta för moskoviternas härjningar. En större trohet än dessa magra och illa klädda soldaters fanns icke. Dag efter dag, timme efter timie och mean ken gerna zäga minnt efter minut samma lidanden, men ändå seger på seger! Hvad var det som gef dessa män en sådan kraft i striderna, ett sådant tålamod i försakelserna? Det var förtröstan till derss rättvisa ssk,