Aftonbladet – 2 november 1871, sida 2

Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0. Åberg.) Skogsdungen var icke större än att finnarne utan svårighet kunde öfverse fältet framför sig på hvilken plats de än stodo. Ett dussin träd af olika storlek voro spridda här och der, och emellan dem slingrade sig snår vid snår ända ut. till brynet. Platsen var ypperlig till försvar för en styrka, som, gömd i snåren, derfrån kunde utsända sina dödande kalor, utan att sjel! vara synlig, En mindra styrka deremot var otillräcklig att försvara platsen. Detta såg nog Axel, men modig genom dan första framgången ville han icke svika de tappre han tillhörde. I denna stund tyckte han att det var en outsäglig fröjd att få byta bugg med sida fiender; han till och med önskade att Kulneff snart skulle återvända, på det att deras långa pina en gång måtte få ett slut. Och Michaöl Schwartz tänkte lika som han. Afven han brann af begär att få visa koBaCKeFna, att de hade savolaksare att göra med. Na tycker jag att Kulneff kunde infinna sig, om det verkligen är kans afsigt att knipa bort oss, mumlade han och spejade ifrig: mot det ställe af skogen, hvarifrån kosackerna förut kommit, Jag har min pistol i ordning och klingan biter lika bra nu som förat. Vänta, vänta, han kommer nog., svarade Axel och tog plats på en mossbelupon sten. Men jag tycker att vi för omvexlings skull borde skicka våra trägna vaktare en varm STA Bö Å, B, tt 242-—244 och 246—254,