Aftonbladet – 1 november 1871, sida 2

årligen användte. Af det 1867 atkomna första häftet af Norges mycket förtjenstfulla olkskolestatistik inhemtas, att vid 1863 års lut funnos 16 högre folkskolor med 471 lärungar. Enligt nästa häfte af samma följd unnos år 1866 på landsbygden 20 högre folkkolor — flertalet inrättade före 1860 — med 39 lärjungar; med tre af dessa voro lärarekolor ) förbundna. Kostnaden för de högre olkskolorna steg till 6287 specier, hvaraf det ffentliga bidraget utgjorde 2824. I städerna unnos samma år motsvarande högre folkunlervisningsanstalter, mest s. k. borgarskolor, ill ett antal af 35 med 2531 lärjungar. Den . gällande folkskolelagen för landsbyglen stadgar, att den högre folkskolan skall ör det första meddela en föllständigare uniervisning i de vanliga folkskoleämnena, och ör det andra i de bland följande ämnen, som i hvarje skolas läsordniog upptagas, nemligen: modersmålet, geografi, historia, naturvetenskap, ritning och landtmäteri, hvarörutom den öfre afdelningen, der sädan finnes, äfven kan omfatta matematik, politisk ekonomi och, i följd af särskilda förhållanden, ett främmande språk. Dessa bestämmelser gifva vid handen, att man ej lemnat ät slumpen att låta detta slags skolor blifva hvad man dermed menat eller någonting derfrån vida skildt. Att ett dödt och ett lefvande, eller tre lefvande språk skulle få tränga sig in i en högre foölkskolekurs — säsom i högre folkskolor i Sverige skett — ärer ej i Norge komma i fråga. Hvad med len undantagsvis ifrågasatta undervisningen I etto främmando språk afsetts, torde i nåson mån kunna belysas af förhållandet med en högre folkskola före 1860 års lag. Hartvig Nissen nämner i sin bekanta bok (1854), att departemontet samtyckt till ett främmande språks opptagande i högre folkskolan på Borön i Dybvågs pastorat, der kunskap i engelskan ansågs gegnelig under beolkningens praktiska verksamhet,. Exemplet erinrar om hvad ofvan nämnts rörande högre folkskolan på Klintehamn. Ingen vill väl neka, att engelska språket, i följd af lokala förhållanden, kan mycket väl försvara sin plats i en eller annän af våra högre folkskolor, Helst som i detta, med det svenska spräklynnet så starkt öfverensstämmande och till grammatiken enkla tungomål, på kort. tid verkligen nyttiga resultat kunna åstadkommas. Men härifrån är vägen lång tili den undervieningsplan för folkskolans högsta afdelning., som upptager tre främmande språk. Om nu en erkänd förvändhet i tillämpniggen af den tanke, som gaf lif åt de högre tolkskolorna, ej bör änses vitos mot sjelfva. denna tankes riktighet; om man sålunda fortfarande har skäl att önska, att högre folkskolor må komma till ständ rundt om i landet, så torde det vara på tiden att söka töra den nya institutionen tillbaka från sins lovägar in ps rätta stråten. Då vi kört sättas i fråga, om ej iria folkhögskolor hellre må träda i stället, måste vi bekänna att, med all vår lifliga nitälskan för detta slags skolor, vi dock ej kunna annat se, än att det fins utrymme nog för båda slagen. Olikhet: och mångfald i organisation och lärosätt är, tro vi, en förträfflig ssk äfven på folkundervisningens stora fält. Må man en gång komma ifrån den vidskepliga tron på den pedantiskt reglementerade enformighetens ommbärlighet, inbillningen om det, öfver allt och trots skiljaktiga omständigheter, efter ett.och samma mönster oföränderligt Ika snittets välsignelse. ) Utom de 5 större eller. stiftsseminarierna funnos anförda år 15 mindre: seminarier eller s.k. lärareskolor. MATRRSTERRS RNSE,