Aftonbladet – 1 november 1871, sida 2

Ja men är det så, utropade löjtnanten och slängde geväret till ögat. Håll dig beredd att skjuta sedan. a Bom,, mumlade Axel när löjtnanten skjaDer undgick åtminstone en kogack dö(en. Men, så kommer den. här,, inföll Jusso och tog korn på den, som gått fri för löjtnantens kala, I nästa minut låg kosacken och sprattlade under hästen, De skjuta, Gud fördöme mig, som de värsta stympare, fortfor han, då kulorna från ryttarnes pistoler hveno kring öronen. Jag kalla kunna skjata ned hvarenda en innan de hunnit bedja två gånger till sin sktyddspatron, bara jag Hado nog kulor och krut, Nu har jag bara till två skott qvar, och sedan...... Jag vet råd., utbrast Axel och sprang fram till Matte, samt ryckte till sig hans patronkök. Här finns väl något. Jussu grinade at förnöjelse när han fann hvad han sökte. Nu skall det bli en fördömdt rolig dans igen, mumlade han och stötte ned kulan i pipan. Så länge jag har en enda kula qvar skall ingen kosack komma mig nära.n Och vi äro 3 sämre, inföll Axeli det han laddade sin pistsl, Kosackerna skjuta verkligen som äkta. stympare, för att begagna Jussus träffande liknelse, och komma de oss ej närmare, så går det snart för sig att plocka bort den ene efter den andro. Det såg verkligen ut som om ödet gynnåde de käcka savolaksarne, ty åter stupade tvenne kosacker för löjtnantens och Jussus kulor. Ryttarne hade förlorat ansenligt med folk och många voro icke qvar. Hurra, skrek Jussu och sprang fram några steg, samt knäppte åter till en skäggig ryttare, så att han gjorde ett alnshögt