Aftonbladet – 31 oktober 1871, sida 3

Den förflutna veckan fick ändtligen bugt med den förfärliga krisen, något som tre af hennes närmasta föregångare med förenade krafter ej kunnat åstadkomma. Man har redan återgått till dagordningen. Allt är som förr, blott jag är annorlanda! utropade en olycklig statsrådskandidat, när afgörandets timme ändtligen hade slagit. Det låg vemod i rösten, ej litet ef svikna förhoppningar och gäckade beräkningar. Ända dittills hade han dock haft hoppet qvar, om än aldrig så svagt. Nu var det för alltid förbi. Om det ändock hade varit öfverflöd på kandidater, skulle han kanske hafva tröstat gig, men att icke blifva uppmärksammad, då man gick och sökte efter sådana med ljus och lykta, det var hårdt; att ingen enda gång under alla kombinationerna blifva hugnad med en aldrig så liten vink, det var odrägligt. Hvad skell folket nu tro om honom? Innan krisen hviskades: han blir nog statsråd en gång. När man nu talar om honom, kommer folk att draga på munnen, i fall man ens någonsin mera nämner hans namn, och det är det värsta af allt. Totalt glömd, under det allt annat åter går in i de gamla spåren! Allt är som förr, blott jag är annorlundal Vi lemna den olycklige f. d. kandidaten, ty vi kunna ej hjelpa honom, och vilja ej längre sysselsätta oss med hela krisen. Det är en öfvervunnen ståndpunkt. Hvad öde den stora frågan nu kommer att röna, behandlas i en annan afdelning af bladet. 1 afton tänker den bildade hufvudstadspubliken dela sig mellan Erik Bögh på Börsen och Knut Almlöf på Dramatiska teatern. Börsmannen Erik Bögh talar i afton visserligen icke om det intressantaste af allt, men har nog åtskilligt af intresse att meddela, skulle vi tro, i fall vi känna honom rätt. Icke kan det fängsla uppmärksamheten tillräckligt i balfannan timme, ett sådant der causerie? sade någon härom dagen, väl till förstående innan Erik Bögh hade hållit sin förs:a föreläsning. Nå, är klockan redan. nio?, utropade samme person i fredags afton, efter det föreläsningen var slutad. Tide hade gått alltför fort, tycktes det då,