Aftonbladet – 31 oktober 1871, sida 2

nstitationer och sin dynasti. Det är detsamma den dag i dag är hvad det var på den tiden då Preussen ännu icke fanns till och då Hannover, Sachsen, Wirtemberg ännu befunno sig i ett rent embryoniskt tillstånd. Det repregenterar i vår tid en lemning af medeltiden, som öfverlefvat alla politiska stormar och förändringar. Dynastien eger två femtedelar af landet; två femteåelar tillhöra adeln och återstoden tillhör städerna och deras distrikter. Storhertigarne sköta sina domäner som sjelfegare och de 200,000 menniskor, som bo på dem, utgöra så att säga deras husfolk. Adelsmännen ega på sina gods en myndighet, som motsvarar ertigens. Städerna och de fria kommunerna hafva ännu sina gillen och bändtverksskrån. Storhertigen regerar landet i förening med adeln eller ?Priddarne?. Städernas kommunsla friheter hafva alldeles ingen politisk betydelse. Dock har detta sista bålverk för feodalismen icke blifvit alldeles oberördt af alla tidens omvexlingar. Den tyska tullföreningens grundläggande och sedermera det nordtyska förbandet samt slatligen det tyska kejsardömet hafva inverkat på detsamma. ärigenom hafva besynnerliga oregelbundenheter uppstätt. Såsom tysk borgare är den infödde mecklenburgaren valman, han kan genom sina deputerade utöfva tillsyn öfver centralregeringen, bevilja skatter och deltaga i Tysklands lagstiftniog; men i Mecklenburg är han blott en skattskyldig och hoveriskyldig man, som icke har någon röst i ländets angelägenheter. I kraft ar törbundsförfattningen åtnjuter mecklenburgaren indaetriel frihet, domicilrätt och rätt att eca t egendom i Tyskland, men i d är han, till följd af de vid och industrien fästade särskilda fvad desså rättigheter. Jurisdiktionen pyndigheten äro företrädesrättigheter förbehållna de stora jordegarne, I Mecklenburg finns icke något folk, utan blott herrar och tjenare, egare och arrendatorer. Mecklenburg kan således mycket bra jemföras med Kioa — till den grad bar det varit orörligt. Den mecklenburgska författningsfrågan skall, enligt hvad det säges, fråmläggas för det tyska parlamentet. Man antager, att sjelfva parlamentet skall med al kraft stödja de mecklenburgska reformsträfvåndena; men deremot befarar man att d skola möta motstånd i förbundsrådet; son representerar dynastierna ochregeringårne. pra