Aftonbladet – 30 oktober 1871, sida 3

bibehålla sina respektive platser, åtminstone öfver nästä riksdag (?), ehuru, som man lätt kan förstå. det icke skedde gerna, utan blott i betraktande cf att pligten mot fosterlandet -måste öfverväga def personliga obehag, som väntar dem från personert hvilka icke vilja anse att herrar statsråd härigenom gjort en stor uppoffring, hvarföre man borde hålla dem räkning Från tillförlitligt håll berättas, att krigsministern Abelin, såsom ganska naturligt var efter landtmannapartiets beteende mot honom, yrkat att hans afskedsansökan skulle beviljas, äfven om de öfriga statsråden qvarstannade, men att, då desse bestämdt vidhöllo sina ansökningar om afsked, såvida icke hr Abelin fortfarande bibehöll krigsministerns befattning, ban slutligen bifallit att under en kortare tid qvarstanna. Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning har ea artikel, hvari säges, att nu först skall det bli en verktig opposition mot regeringen. Bladet yttrar: Det beror nu på, hvilken kraft regeringen eger att motstå denna opposition. Ett par ord i det nu publicerade regeringsbeslutet antyda, att man icke ämnar fråga efter riksdagens mening, då det nemligen heter, att statsrådet Abelins qvarstannande endast för kortare tid är beroende af vhanps försvagade helsa,. Härmed har man tydligen veat afböja hvarje misstanke om, att riksdagens beslut haft något att göra med denna kortare tid,. Men då begripa vi i sanning ej, hvartill hela afskedstagandet tjenat? Det beröfvas ju med dessa ord all förnuftig grund. Vi fästa oss ej i allmänhet vid tillfälliga ord, men här måste de ådraga sig uppmärksamhet, emedan de innebära en poliisk uppfattning, hvilken, efter vårt förmenande, ir oriktig i och för sig, men utomdess ytterligare somprometterande för rådkammaren. Då vi yttrat, att en verklig opposition komme tt vid nästa riksdag möta den närvarande minitören, så beror detta vårt antagande hufvudsakliren derpå, att, efter all anledning, ministören åter Irifvit sin solidaritet för långt, när man nödgat seneral Abelin att återinträda i mitt embete, ty tan ett sådant tvång hade han sannolikt ej tagit letta steg. General Abelin måste nu, antaga vi, ippgöra statsbudgeten för fjerde hufvudtiteln, ty å kort kan väl ej hans tid blifva, att han afgår öre nästa riksdag. Men Andra kammarens majci itet bar öppet uttalat, att den ej kan vidare sam-. erka med upphofsmannen till de tre ärskilda orsanisationsförslag, som denna majoritet förkastat. et är då att tilltro denna kammare alltför stor wofsamhet, om man föreställer gig att kammaren skall hålla till godo med ett så öppet ringaktande f dess bestämda mening, Det tordeäfven i Förta kammaren finnas rätt många, som tycka att ktniogen för representationen blifvit härvid alltör nära trädd. En sådan opinion kan ej jan tt utöfva ett stort inflytande på anslagen till fjerde mfvudtiteln, hvilka ju ligga vederbörande närmast mm bjertat. Ministerens ställning till den nya riksdagen, efer alla dessa misstag, torde sålunda icke blifva ,ehaglig, och det fortsatta bevarandet af solidaiteten med statsrådsledamöter, som bestämdt icke ga riksdagens förtroende såsom sådane, med all iktning i öfrigt för deras personer, skall blott eda förr eller senare till en ny kris, som då icke kan sluta såsom en tilländalupen strike.