Aftonbladet – 30 oktober 1871, sida 3

Lo UISLIGLLAD OLU BOALT UVPUVIALRW 8 TM SEE SIAVE om den politiska ställningen för ögonblicket. Jönköpings Tidning uttalar sig isamma Äävne på söljande sätt: Sålunda har man nu fått bekräftelse på, hvad som redan under hela veckan tagits nästan för afgjordt, eller att de fosterländske män, som fort farande under den nära månadsgamla ministerkrisen handhaft ärendena inom sina resp. departement uvder väntan på att få öfverflytta den tunga bördan från egna till andras skuldror, skulle, maånade af omständigheternas tvång, sedan alla försökta kombinationer misslyckats, lyssna till konungens uppmaning och till önskningarne hos den uppiysta delen af nationen samt definitifi återtaga sina portföljer. Och tvingande omständigheter förefunnog i sanning att göra ett slut på det osunda tillståndet af en förlängd kris, då naturligtvis de ad interim tjenstgörande statsråden måste af grannlagenhet mot sina blifvande efterträdare, och för att icke binda händerna på dem, finna sig föranlåtne att endast handlägga de löpande ärendena, med undanskjutande af alla större organisationsoch principfrågor äfvensom af förarbetena för statsregleringens uppgörande till nästa riksdag. Emellertid sammanstämma de underrättelser, vi varit i tillfälle att iohemta, allesammans deruti, att ministrarne endast med stor tveksamhet och obenägenbet samtyckt till att stanna qvar öfver nästa riksdag, och särskildt uppgifves general Abe lin hafva ända in i sista stunden vidhällit gitt yrkande, att hans afskedsansökan måtte beviljas, samt först då gifvit efter när de öfriga ministrarne enstämmigt förklarade, att äfven de i sådant fall skulle afgå. Såsom man finner af ordalagen i osttidningens meddelande, har hr Abelin emellertid förbehållit sig att vid första Jägliga tillfälle få afträda från en plats, der han med upplyst och oförtröttadt nit arbetat om lösningen af Jen stora pppgift ban hade sig förelagd — ett arbete, för hvilket han rönt åtminstone en otvifvelaktig belöping i egandet af sina tänkande medborgares odelade aktning. Jönköpingsbladet yttrar följande: Då, som man redan förut med säkerhet trodde sig veta, alla försök att bilda ett nytt kabinett strandat mot oöfverstigliga hinder af hvarjehanda rt, var denna utgång af ministerkrisen visst icke oväntad; men man är icke desto mindre de män ack skyldig, hvilka antagligen med uppoffring af vergonliga önskningar låtit förmå sig att återtaga sitt tunga, ansvarsfulla och allt annat än behagiga kall. Utan tvifvel har den enda anledningen ill deras hörsammande af konungens uppmaning varit hänsynen till den instundande lagtima riksdagen, till hvilken regeringen måste förbereda sina propositioner, på det att de vigtigaste må kunna cenagt vid riksdagens början öfverlemnas — ett arbete som ej kan företagas, så länge departenentschefsplatserna icke äro definitivt besatta. Förposten i Göteborg uttalar sig på följande sätt: Posttidningen för i förgår innehåller ett meddelande, hvilket är egnadt att väcka en synnerlig beåtenhet hos en hvar sansad och oegennyttig fosterlandsvän, som vetat att ärligt och rätt uppskatta värdet af de sakkunnige och sjelfständige män, hvilka ou på sistone utgjort konungens lagliga rådgifvare, män, hvilkas samfälda afskedsansökan från deras innehafda statsrådsbeställningar betraktades med verklig ledsnad inom allra största delen af landet Helsingborgs Tidning yttrar följande: Ministerkrisen har, enligt Posttidningen, blifvit sålunda afslutad, att sedan försöken att bilda ett nytt kabinett alltjemnt strandat, hafva ministrarne på konungens uppmaning förklarat sig villige att tillsvidare behålla sina portföljer, krigsministern likväl på grund af försvagad helsa endast en kort id. Utrikesminister är ännu icke utnämnd. Det var emellertid väl, att det blef slut på detta obebagliga tillstånd af en tre veckors ministerkris och detta jagande fram och tillbaka af några ankdirektörer och landshöfdingar, som tycktes hafva Sveriges framtida öde i sina händer, ehuru Gud allena vet, hvad dessa herrar gjort, som berättigat dem att företrädesvis blifva anlitade. Denna ministerkris kommer emellertid, huru man in ser saken, att blifva ett mindre vackert blad i vår historia och visa verlden att vi ännu 1871 voro lika litet i besittning af en parlamentarisk styrelseform som 1841 eller 1821. Ministersnsvarighet är och förblir ett ord utan innebåll så länge ministrarnes tilloch afsättande ondast beror på den ena statsmakten och så länge riksdagen icke förmått uppamma kapaciteter, hvilka äro beredde att när som helst taga rogeringstyglarne i sin hand. Utaf denna kris hoppas vi dock, att man skall hafva blifvit väckt ur den långa dvalsn och att det närmaste målet för riksdagens bemödande blir att bringa frågan om allenastyrande i harmoni med frågan om ministeransvarighet. I Eskilstuna Tidning läses: I öfverensstämmelse med våra förut uttryckta åsigter i denna fråga, måste vi beklaga denne utgång. Ej så, som hade vi icke fullt förtroende till den qvarvarande ministören, men vi ans dess ställning till representationen, pkannerligat Andra kammaren, vara sådan, att dess förmåg: af initiativ blifvit till god del bruten. Den kati således svårligen bädanefter blifva annat än e1 8. k. expeditionsministör, och dertill anse vi d nuvarande rådgifvarne med deras i dagen lagd: konstitutionella krindiper alldeles för goda. t:o äfven att makten hos ett parti utan politisk åsigter och med föga politiskt insigt skulle lä tast hafva blifvit bruten genom dess kallande til styrelsen. Nu komma fronderiet och den princip lösa oppositionen quand måme troligen att fort farande verka hinderligt för ing af de frå gor, som ligga landet närmast om hjertat. Långt ifrån att, i likhet med ett par andr pressorganp, anse kabinettets afskedsansökan fö något slags atrike, eller någon Bcen, anlagd p en effekt, hvilken uteblifvit, anse vi ministrarne handlingssätt både vid afskedsansökniogarnes in lemnande och återtagande för fullt lojalt. Vi an taga till och med att deras, till följd af svårighe ten att bilda ett nytt kabinett, nödtvungna qvar staunande är för de fleste af dem en personli uppoffring. Dalpilen i Falun yttrar med anledning a meddelandet i Posttidningen: Att döma af yttranden från personer, med hyvilk vi under loppet af gårdagen hade tillfälle samtal: har denna underrättelse här helsats med stor b låtenbet. Man började alltmera inse den svår ställning, hvari landet och konungen befunno si under den tid det icke var ng att snart få till sammans ett nytt statsråd, och hvilket förhåiland icke längre kunde, utan stor skada för statsma skineriets gång fortfara, då de största Organis tionsoch principfrågorna under dylika förhållar den måste undanskjutas och tiden för statsregle ringens uppgörande till nästa riksdag närmade si med stora steg. Tftoer hvad vi tro oss veta lära statsråden lofva