Aftonbladet – 27 oktober 1871, sida 2

allvarsam, men nu brast vreden lös och det med besked ändå. Med ett enda hopp stod han vid sin af det otörmodade anfallet öfverraskade motståndares sida, grep honom, innan han kunde göra bruk af sin vighet, i strupen och kastade honom till marken. Kosacken hann icke ens att göra det minsta bruk at sitt korta vapen; fallet hade för några sekunder betagit honom allt medvetande. Han låg som död, Jussu trodde också att han erhållit någon svårare skada. Här . måste man vara ytterst försigtig, mumlade finnen och såg sig spejande omkring åt alla sidor, allt under det han qvarhöll sin hard på kosackens strupe. Den skurken har sagt mers än hen kanske ville. Kulneff är ute och ströfvar omkring, det är nog anledning för oss att iskttaga den största vaksamhet såvida vi vilja komma till finska hären istället för till den ryska. Hvad Matte dröjer! Antingen har han blifvit fångad på vägen, eller har han inte hittat fram; jag börjar frukta det sednare. Det är minsann inte så lätt att hitta en väg, som man endast gått en enda ång och det till på köpet i mörker; der är det fätt att gå vilse. Aha, du! Du tycker inte om taget, märker jag., brummade han då han märkte att kosacken rörde på sig. Jo jo det är inte så godt att leka med en savolaksare; du skall nog få erfara att de kunna ta lika bastanta tag som björneborgarne. Kosacken stönade af raseri under Jussus väldiga jernhand, och gjorde ursinniga försök att befris sin strupe från det hårda taget, men förgäfves. Jussu släppte icke sitt tag hur mycket fången än sprattlade. Här är för öppen plats,, mumlade finnen och såg sig noga omkring. Jag måste uppsöka en bättre, der jag kan vara skyddad för alla blickar och, derborta