Aftonbladet – 27 oktober 1871, sida 2

För andra gången spratt Jussu till och gjorde en hotande rörelse liksom för att genomborra sin fiende. Men denne vek snabbt ät sidan och kom på detta sätt ett par steg närmare det åsyftade målet. Jussu följde efter. Han märkte tydligt sin fiendes afsigt och beslöt att hastigt göra den om intet. Fördenskull kastade han sig med en snabb rörelse åt höger och stängde i nästa ögonblick reträtten för kosacken, men i häftigheten kom han icke att tänka på att han lemnade vägen framför sin motståndare öppen. Denne uppfattade ögonbliekligen sin belägenhet och dröjde icke att draga nytta deraf. I det han uppgaf ett kort glädjerop rusade han fråm och stod snärt framför Jussu, som nu sjelf var i sammaställning som hans fiende förut varit. Jassu säg nu att det skulle gagna honom föga att längre förhala tiden; han beslöt att göra processen kort med sin fintlige motståndare och i stället för list använda den styrka han egde. Men detta föll sig icke heller så lätt, ty kosacken hade nu fritt svängrum. Likväl vågade han icke att öppet fly undan, ty då hade en kula blifvit hans lott, det märkte han nog af Jussus hotande utseende och knäppningarne med hanen; han fortfor således att makligt draga sig undan från boske tlll-buske; alltjomt förföljd af Jussu. Ingen talade ett enda ord på en lång stund, utan bevakade med yttersta försigtighet hvarandras minsta rörelser. Så hade jagten fortgått ungefär en qvarts timme, då Jussu ändtligen förlorade tålamodet. Väl snodde kosacken, såsom det tycktes, omkring i en vid cirkel, men Jussu upptäckte snart, att hans motståndare med afvigt gjorde dessa krumbugter, och derunder småningom aflägsnade sig i en viss riktning. Hittills hade också Jussu hållit sig temligen