RIKSDAGEN. Andra kammaren. Sammanträdet den 2 Oktober f. m. (Forts. fr. gårdagabl.) Hr Key. En talare på skånebänken har i förmiddags citerat ett yttrande från förra riksdagen af hr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, hvilket torde vara i friskt minne hos en och hvar af eder mina herrar, jag vill derföre åtnöja mig med att återupprepa endast de sista orden deraf. Hr statsrådet hemstälde då till kammaren hburuvida dessa tre dagars ihärdiga och allvarliga öfverläggning varit en storartad prolog till det herrliga skådespelet af ett folk som reser sig upp för att försvara sig, eller det hvardagliga spektaklet utaf en seger, vunnen af ett särskildt utskott ihop med ett enskildt intresse. För min del ber jag att få förklara, det jag icke ett enda ögonblick missförstått dessa ord; jag har alltid uppfattat dem såsom ett uttryck af en idealisk och teatralisk sinnesstämping med hvilken man icke får räkna för noga. Jag skulle ej heller vid dem fästat någon särdeles stor betydelse, om de framsagts från någon annan plats än statsrådsbänken, ifrån denna var det måbända ett särans tal,, men näppeligen ett klokhetens. Herr statsådet och chefen för ecklesiastikdepar tementet har i dag yttrat att han äfven efter detta opinerande fått röna många bevis på vänskap från sina motståndare i denna kammare, af dem mot, tagit vänskapliga bandtryckningar och att flera af de förslag han framställt äfven sedermera blifvit af kammaren bifallna; med ett ord, han har temligen tydligt låtit förstå att han oaktadt voterinen sista riksdagen i förararfäga anser sig ega lenna kammares fulla förtroende. Jag vill för min del visst icke bestrida detta, ett anspråk derpå af hr statsrådet är i många afseenden väl