Aftonbladet – 26 oktober 1871, sida 3

Tidningsöfversigt. Norrköpings Tidningar ionehåller nå gra politiska betraktelser, ur hvilka vi med dela följande: Från ett visst håll har man, gåsom bekant med en anmärkningsvärd ifver och med en oegen nytta, som verkligen varit rörande, föreslagit,at det gamla statsrådet skulle sitta qvar, och mai har tillika begagnat tillfället att gifva detta stats råd en liten upptuktelse derför, att det visat er så ovanlig och malplacerad känslighet, då det a försvarsfrågan gjorde en kabinettsfråga. Väl ha betraktaren alltid funnit, att dessa påståender egentligen framkommit för att få trakassera, lik som han äfven kunnat sluta ig till, att de här rört från elakt lynne öfver att landtmannapartiets chefer fått, utan några propositioner om inträde i statsrådet, hemresa till gina jublande kommitten ter. Emellertid har sanningen af dessa slutsatser blifvit på ett lysande sätt bestyrkt, då Dagens Ny: heter i sitt senaste lördagsnummer helt hånfulli antyder, rörande den yppade svårigheten att bilda ett något så när hyggligt kabinett, att man måhända på sistone skall a se, att det närvarande statsrådet låter diktaminera sig qvar, hellre än att blottställa landet för den olyckan, att ett ka. binett bildas ur representationens sköte.. Hvad göres oss mera vitne behof? Tidningens förnumstiga deklamationer om, att konungen ej borde antaga stätsrådets afskedsansökningar, synas således ej hafva varit allvarligt menade, efter tidningen nu är så satirisk just mot den utväg hon för ej länge sedan sjelf föreslog, och hennes fina anspelning på ett ;kabinett ur representationens Sköter, hänvisar alltför tydligt på hrr Posse, Key, Mankell och Jöns Pehrsson, för att af äfven den minst klarsynte kunna missförstås. RVi hoppar emellertid, att ingen af dessa utväar skall behöfva anlitas. För kronans egen värighet och prestige hoppas vi, såsom vi uttalade os3 förra gången detta ämne berördes, att hon ej skall nödgas se den närvarande ministeren qvarstanna. Rörande möjligheten att få landtmannnpartiet till styret, har man citerat ett yttrande af lord Mscaulay, hvilket försäkrar, att en omoralisk och skadlig oppositionsman blir långt mindre farlig för statens väl, om han inflyttas i styrelsen, än om han qvarstår i oppositionen. Vi frukta dock, att denna teori ej rätt passar för våra förhållanden, och ehuru vi, i likhet med så många andra, äro öfvertygade om, att enda följden af landtmannapartiets tillträde till statsrådsbordet skulle blifva en tydlig uppenbarelse af detta partis totala oförmåga i en sådan position, anse vi dock ett sådant experiment alltför vågsamt för att vi, så länge någon annvan utväg är möjlig, skulle vilja rösta för dess anlitande.