Aftonbladet – 25 oktober 1871, sida 2

stycke från sin förra plats. Nu begrep Matte att något ovanligt var på färde oc detta gjorde honom ännu mera försjgtig i siva egna rörelser, Han såg att Jussu kastade tschakåen ifrån sig och derefter försvann ien annan buske. Nu kunde Matte icke hålla sig still. längre. Sakta utsträckte han sj så lång ban var på marken och kröp ljodlöst framåt i den riktning han sett Jussu taga, Aila de fordna förtretligheterna voro nu glömda. Matta var åter savolaksare och jäare. : Men hsn hade igko hunnit låvgt förrän an såg Jussus hufvod sticka fram pr en tätt bredvid honom belägen buske. Jussg märkte honom icke, han hade sina blickar oafvändt fästads på en enda punkt framför sig. Aatte följde hans blickar så godt ban kunde, och det var nära att han itörsta häpenhöten gifvit till ett anskri, I nästa ögonblick var ban försvunnen i det midt emot belägna snåret. Se här hvad som försatte honom i denna sinnesstämning, Blott några alnar framför Jussu syntes i den matta gryningen de orediga konturerna af en mensklig gestalt: -Ptt mindre vyandt öga än Jussus skulle hafva misstagit sig; den tappre fionen såg genast att ban bade en fiende framför sig. Den sofvande var också en kosack. Sabeln och pelsen lågo helt fredligt ett par alnar ifrån honom; lansen var kastad tvärs ötver ett par nedhänpgande grenar, och sjelf slumrade främlingen så lugnt, som om aldrig någon fara fonnes till i verlden. Det var en undersätsig karl med mörkt helskägg. Mössan hade fallit af hafvadet och det långa kolsvarta håret, som täckte mer än halfva pannan, ökade det vilda i hans utseende, Han låg på ryggen; ansigtet var vändt uppåt, dep yerstra handep