Aftonbladet – 25 oktober 1871, sida 2

Följande klara, öfverskådliga framställning f förhållandena i Österrike meddelas i en: orrespondens från Wien till Moniteur Uniersel: Den rörelse, som för ögonblicket eger I um i den österrikisk-ungerska monarkiens ore, förtjenar allvarlig uppmärksamhet. Reeribgen sträfvar med outtröttlig krait efter tt fiuna medel till en rättvis försoning melan de provisoriska friheter och de politiska vilkor, som äro oskiljaktiga från rikets enhet och okränkbarhet. Dess plan har under örhållandenas utveckling undergått föränIringar, men hufvudtanken deri har dock allid förblifvif densamma. Den uppgiit, som le österrikiske statsmännen hafva att lösa, är mycket svår, och vill man i korthet karakterisera den, så kan man säga, att den består i att respektera hvarje nationalitets sgendomligheter utan att förbise bandet, som skall förena de olika stammarne. Den österrikisk-ungerska monarkien är, såsom bekant, delad i två grupper: de cisleithanska länderna med Wien och de ungerska länderna med Pest till hafvodstad. De cisleithanska länderna hafva en dabbel representation, nemligen landtdagarne, af hvilka fiones en för hvarje provios, och riksrådet i Wien, som är den allmänna representationen. Den 14 September samlades landtdagarne efter det en mycket liflig valrörelse derförionan egt rum. Deras sammansättning var på det hela gynsam för ministören Hohenwart och för dess bemedlingsförsök gent emot de slaviska stammarne. Sammansättningen af landtdagarne är för öfrigt alltid af den största vigt, emedan det cisleithanska riksrådets andra kammare bildas af delegerade från dem. Vid landtdagarnes sammanträdande trodde man i ailmänhet, att deras sessionstid icke skalle räcka länge, utan att blott Böhmens och Mährens landtåagar skulle vara samlade längre, emedan regeringen hade i sinnet att. framlägga för dem lagförslag angående en förändring i dessa provinsers författning. Men om man undantager landtdagarne i Galizien, Grätz, Istrien och Triest, har regeringen framlagt för de öfriga likalydande lagförsla . Enligt dessa vill regeringen icke angripa grundvalarne för den nuvarande representativa organismen; utan dess mål går ut på att förändra vallaen och så mycket som mäöjligt förekomma e sammanstötningar, som det reprosentativa systemet hittills föranledt mellan de olika nationaliteter, som bobo samma landområde. Den största svårighet, som möter ministåren Hohenwart, kommer emellertid från det tyska partiet, som vill tillförsäkra det germaniske elementet herraväldet öfver de öfriga nationaliteterna. De wienska tidningarna innehålla mångfaldiga berättelser om tyskarnes möten och adresser, i hvilka de rikta våldsamma angrepp mot Hohenwart och genom hvilka de hoppas kunna utöfva en tryckning på kejsaren. Bland det tyska partiets beslut vilja vi anföra följande: I. Ena petition från handelskammaren i Wien, i hvilken det nedlägger protest mot de federalistiska sträfvandena; 2. Ett uttalande at den så kallade konstitutionelix kommissionen för erkehertigdörnet Österrike, hvilket är af alldeles samma ionehåll; 3. Ett beslut af den nedre-österrikiska landtdagen, enligt hvilket den icke kommer att sända deputerade till riksrådet och 4. Det af tyckarue i Märens; Krains och Böhmens landtdegar fattade beslutet att nedlägga sioa mandater. Den sistnämnda landtdagen erbjader särskildt intresse. Den blef öppnad genom ett kungligt budskap, i hvilket kejsaren förklarade sig redo att erkätna Böhrrens rättigheter inom de gränser, sova de andra konunogari kenas och ländeross samt monarkiens väl föreskref. Han lofvade att med ed stärka denna försäkran genom att, enligt sina förpss EEE ASOS KENTA