Aftonbladet – 24 oktober 1871, sida 3

hälla käften på dig, hvartill Wijkman sva rat ja här har du en, som du kan lita påx hvarefter Högland noga undersökt spjälle och rummet för att få reda på, om någo kuade höra honom. Sedan samtalet slutat gaf Wijkmsn ett på förhand med stadsvakt mästaren Pettersson, som under tiden stått rummet näst intill och lyssnat, öfverenskom met tecken med hostande, hvarpå Petterssoi inkom och ntförde Wijkman under föregif. vande, att han skulle forslas till Westerås. Åfven vid ett annat tillfälle lättade Hög. land sitt bjerta i fängelset, denna gång inför en verkligen häktad, förre artilleristen Göthe. Det då hållna samtalet åhördes lika ledes af stadsvaktmästaren Pettersson ifrån rommet näst intill. Angående dessa samtal hördes inför häradsrätten, der målet var anhängigt, Wijkman, Pettersson och Göthe, de begge förra på ed; och de aflagda berättelserna användes i förening med öfriga förekomna omständigheter såsom domskäl för Höglunds fällande, oaktadt han sjelf förklarade sig oskyldig till brottet. Afven Svea hofrätt använde i sitt fällande utslag ofvannämnda domskäl, och högsta domstolen fann ej skäl att göra ändring i detta utslag. . Att en beställsam länsman af missförstådt nit i tjensten kan tillåta sig ett sådant förfaringssätt som det här ofvan skildrade, innefattar visserligen ett bedröfligt bevis å låg bildniogsgrad och bristande insigt om det moraliskt förkastliga i dylika tillställningar; men oväntadt lärer det icke kunna förefalia, att i landet finnas sådana representanter af den allmänna åklagaremakten. Betydligt större och beklagligare dimensioner antager dock saken, då en underrätt medgifver, att vitnesmål få afläggas om bekännelser, aflockade genom ett förfaringssätt, som på ett hår när liknar hvad vår lag stämplar såsom straffbart bedrägeri, eller åbörda genom lyssning från ett annat rum; då icke allenast umderrätten utan äfven öfverrätten på dylika vitnesmål grundar ett fällande utslag och lertill med så strängt straff som straffarbete på lifstid och förlust af medborgerligt förroende för alltid; då landets högsta domstol stadfäster detta utslag, utan att en enda af less ledsmöter lemaar en3 en antydan, som tan förriogs det vitsord, de underordnade lomstolarne tillagt dylika bevisningsmedel, Med dessa sakförhållanden för ögonen, vore nan verkligen frestad antaga, att det hos 33 rådande inqrvisitoriska förfaringssättet i orottrål så grumlat vära domares rättsmedretsande, att da icke förmå klart ings statens kyldigheter gantemot dena tilltalade, till hvilta skyldigheter otvifvelaktigt hör den, att cka begagua något i allmänaa föreställniuen ovärdigt ansedt, än mindre ett straffbart örfaringssätt, för att aflocka en tilltalad betännelse om det åtalade brottet, allraminst lå den tilltalade i statens fängelse åtajater a tvungen gästfrihet. Est eftersättanda al lenna skyldighet förer ovilkorligen rättvisan n på det lutande plan, som kallas vävda. et helgar medlen och som har sin naturliga ndpunkt i tortyren.