Aftonbladet – 24 oktober 1871, sida 2

REN ——— Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0. Åberg.) Med dessa ord Härmade han sig de söfvande i ändamål att väcka dem och meddeia dem sina tankar om hvad som borde göras. Flera gånger utsträckte han handen, men drog den hvarje gång tillbaka. Han kuade icke göra sig reda för den oroliga aning som alldeles beherrskade honom, så att han knappt kunde tänka på något annat. O:rkring honom var det så mörkt att han med möda kunde urskilja de närmaste föremålen, och när bens blickar som oitsst träffade den slocknande elden hvarötver falaskan började lägga sig, kände han en ofrivillig rysning genomila sina lommer, Så modig han än var, och så mycket han än försökte avt betvinga denna känsla, ångrade han nästan att han ensam öfvertagit vakten. BSjeliva tystvaden varhonom motbjudande. icke en gång hästarne gåfvo med ett enda ljod tillkänna att de funnos till. Idel barnslighete,., mumlade han och atorkade den svettiga pannan, hvarefter han insvepte sig i kappan och tog plats vid Axels sida på en omkullblåst trädstam. I denna ställning och med den dragna värjan bredvid sig beslöt ban att atvakta morgondagen. Men hvad förmår den svaga menniskan mot atuaren. Den unge käcke krigaren hadeicke bibehUit sin ställnipg en haiftimme förrän sömnen började göra hans ögonlock tunga. För att bölis sig vaken tog han en dugtig klunk ur jältflesken, men detta hade, -mot beräkning, alldeles motsatt verkan; ögonloc4) 80 4. B. vr 242—244 och 258,