Aftonbladet – 19 oktober 1871, sida 2

till mötes och på kusten fanns en befolkning, så gästfri och så verkligen hyfsad, i besittning af både bokvett och folkvett, att det konde vara önskligt om ett stort antal af så civiliserade och i sedligt hänseende högt stående vildar funnes i åtskilliga sydliga länder, som skryta med sin långt uppdritna civilisation. Sedan kaffe blifvit intaget i smårummen, framsattes bålar i mindre salen, och en hel serie af skåler följde, Så föreslog frih. von Otter en skål för de män, som i vårt land först inledt denna samverkan mellan vetenskapen och sjövapnet, hvilken tal. hoppades alltjemnt skulle fortgå till fromma för dem båda, Dessa män voro professorerna Lovån, Torell och Nordenskiöld. Prof. Loven tackade för skålen. Då vetenskapsmannen sutte i sin kammare sysselsatt med utforskandet af de djupets skatter, hvilka den raske sjömasnen, med besegrande af tusen svårigheter, till honom hemfört, kände han djupt hvilken tack han vore denne skyldig, och denna tack bad prof. Lovån att å egna och de öfriga föremålens för skålen vägnar nu få på det hjertligaste uttala. — Prof. Nordepskiöld föreslog en skål för Norge, det land, som först gjort någonting för upptäckter ide arktiska regionerna och hvarest den senaste tidens svenska expeditioner rönt så mycket tillmötesgående, så stor gästfrihet och välvilja. Doktor Sohlman föreslog en skål för norska marinministern, statsrådet Ole Broch, hvilken i lifliga och anslående ord besvarade de båda sistnämda skålarne och dervid bland avnat uttalsde sin öfvertygelse derom, att den Iskandmaviska Norden måste bli ett enigt heit om den sksll kunna räkna på en sjeltständig framtid. De i den intresserika och angenäma fester deltagande skildes först sent på aftonen.