Aftonbladet – 18 oktober 1871, sida 3

a an AQ Då och genom anslag till entreprenaden. Samma förhållande är det med indelningsverket; men förhållandet med detta har dock närmaste likheten med grundräntorna och deras förvandling i fixt penningebelopp, som väckt allmän belåtenhet och hvarigenom man dock på siffran kunde beräkna att förlusten skulle bli nära: 100,000 rår. Då nu förändring i indelningsverket är nödvändig, kunde tal. icke finna att icke någon lindring borde kunna medgifvas, ehuru lindringar till ett högre belopp icke skulle vara riktiga. Några talare ha funnit att reservanterna alltför utförligt talat öm de olägenheter som vidlåda det kongl. förslaget. Då emellertid reservanterna äm: nat tillstyrka detta förslag, hade de ansett att man kunde ega anspråk på att de icke allenast helt enkelt tillstyrkte detsamma utan äfven framställde och jemförde båda sidorna af saken. Det hade blifvit sagdt att i reservanternas fört slag återfunnes en jemkningsanda som förut oss på villovägar. Talaren trodde icke att en sådan andä siltid skulle föra på villovägar. Politiska förhållanden Kunna vara sådana de äro det nu, att man icke bör absolut hålla å sin egen mening. Om man finner den fältgstö vägen stängd, kan man ofta på en omväg komma målet närmare än om man nödvändigt vill tränga fram på den sor man sjelf anser för den genaste och bästa. Det är sannt att man icke heller genom de eftergifter man gjort bar större utsigter att komma till målet, men tal. hade för sin del fritägit sig från ansvaret för att ingenting blifvit gjordi. Hr Berg hade vid förra riksdagen bifallit K M:ts förslag mot vilkor att indelningsverket skulie bibehållas. Det sefidst framställda förslaget innebar dock så många undantag från det gamla indeloingsverket, att tal. nu måste rösta me lirr Björistjertia och Wijkander. Statsrådet Abelin yttrade, ätt han rkylle skatta sig lycklig, ifall ban kunde bibringa kåtttuarenl. oågot af den öfvertygelse han idennå fråga lifligt . sände, förvisad eom kan var om att, i fall denna öfvertygelse blefve allinän, vårt foaterland skulle vara att lyckönska. Tal. ville till att börja med erinra om det beslut kammaren vid sista riksdagel fattade, nemligen att ur stamtruppen borde bildas ett tillräckligt aftel beföl och att lindring måtte beredas åt rustoch rotehållafå ihöd anle 4 af stamtruppens ökade öfning. Regeringen hade haft akäl att anse det denna skrifvelse afsåg dels reglering af de under tidernas lopp uppkomna missför: hållanden, dels att en göd stäm med beväring : måtte erhållas samt stamtruppens olika styrka på 4 i de olika regementena bestämmas, och förslaget hade blifvit ippgiordt i enlighet dermed. Hvad beträffade anmärkningarne öih 2e ringa garantier i militäriskt hängzeende, som förslaget skilie erbjuda, har man hållit sig mindre-till-sjelfva orgaj: nisationen än till de föreslagna förändrade be-! stämrielserna rörande rust-soch rotehållares skyldigheter, förmenande att dessa förändringar skulle minska garantierna i afseende på militäriska egenskaper. Tal. ville dock söka visa, att de ifråga-: satta bestämmelserna långt ifrån att ha ett sådant ! resultat tvärtom stode i nära sammanhang med lj: de fordringar man uppställt på den indelte soldaten. Så har man fordrat en ökad öfning, men ! denna medför soldatens längre och oftafe frånvaro q från hemmet och derigenom en ökad tunga förl rastoch rotehållaren. Att åt denna tunga bör : gifvas en gräns är naturligt, och deraf har äfven :! maximibestämmelsen i K. M:ts förslag uppkommit. De härmed sammanhängande bestämmelserna om ! skötseln af torpet o. a. v.afse att förekonimä iss. nöje å båda sidor. Tal. erinrade vidare om denl omständigheten att soldaten erhåller kontant bi-l drag äf kronan och blir satt i tillfälle att vinna ! befordran och deraf följande fördelar. Befälsplatterna ha nemligen blifvit mycket tillökade. Så bar soldaten, enligt förslaget, i stället för seX,l: trettiosex korporalaoch vice korporalsplatser att : eftersträfva och desgutom qtterligare utsigt att I vinna befordran till underofficersplatser. idare har man talat om tjenstetiden och gränsen för! densamma, Denna gräns hänger tillsamföang med aflöningea och soldaten kan derigenom att hang : aflöning indrages våldsamt afskedas, utan att rotehållaren erhåller någon ersättning för den oftarel förekommande rekryteringen. Detta har förslaget sökt afbjelpa. Man har uttalat en fruktan för att l: soldaten skulle vara för gammal då han kommit till 45 års ålder. För närvarande är emellertid l åldern obegränsad, och dock är antalet af de soldater, hvilkas ålder öfverstiger 45 år, icke mer än omkring 3000. Om deremot högsta åldern sättes till 45 år, med rättighet att efter 7 år taga afsked, så är det antagligt att få uppnå denna ålder i krigstjensten. :Föröfrigt är det icke uteslu-: tande eftersträfvansvärdt att ha synnerligen ungt folk i ledet; här liksom i lifvets öfriga förhållanden, behöfs utom ungdomens värme äfven mannaålderns allvar och betänksamhet. Man har önskat mera noggrannhet vid relkryteringen; men då kronan, för att vinna detta mål, öfvertager densamma, bör hon äfven öfvertaga kostnaderna derför, och då bör deraf följa, att hon också öfvertager det tillskott, som kommer att behöfvas till följd af den skedda förändringen; om oemligen befälet har rättighet att utan afseende på kostnaden antaga karl, så bör väl vara någon träns för de afgifter, som rustoch rotehållare unna åläggas. Går man sålunda till grunden med de mycket klandrade och olika bedömda regleringsåtgärderna, så finner man att de äro betingade af förhållandena. Hvad åter beträffar den Spontliga organiaxtionen, har riksdagen i dess helhet antagit stamystemet, men vid frågan om, huru denna stam skulle tillämpas, bar ingen ifrågasatt att den borde vara garnisonerad, ehuru deremot olika åsigter yppat sig om huruvida den icke borde erhålla kontant aflöning och vara förlagd på landsbygden. Tal. kunde icke fatta fördelen af det senare. Då stammen icke får förläggas i garnison, har man möjligen trott att man genom en sådan förändring skulle få in i stammen ynglingar med skolbildning. För att få reda på huru pass förhoppning man i detta afseende kan ega, hade tal. låtit infordra uppgifter angående det antal ynglingar i bevär ringsåldern, som innehade skolbildning. Det befanns då att, sådana som exercerat och sådana som friköpt sig sammanräknade, ,, procent af hela antalet aflagt afgångsexamen från elementarläroverken och 2,8 hunnit så långt som till fjerde klassen i dessa läroverk. Åfven om man således skulle antaga det orimliga förhållandet, att alla de som genomgått en del af skolan skulle ingå i armen såsom stamsoldater, så skulle man blott kunna påräkna att dess kadrer blefve till en obetydlig del fyllda. Hvad större garanti har man för öfrigt för en bättre utveckling af en stam utan bostad än för en stam med sådan? Den förra måste, läfven den, under en stor del af året vara ledig för att kunna besörja om sin existens, och då han icke ligger i garnison, kan man icke använda vintertiden för hans militäriska utveckling. Måhända föreställer man sig, att det skall ingifva större Taktniog för stamsoldaten, att man visste det han är i tjenst hos enskild man; men det kunde dock inträffa, att den unge korporalen komme att få tjena såsom dräng, under det att en ung soldat eller värnepligtig vore hans rättare. För öfrigt kunde tal. icke fatta, hvarför man icke skulle kunna med aktning se en person, som, i likhet med den indelta soldaten, är försedd med bostad, om han för öfrigt gör gig förtjent af allas. Sammanfattningen af hvad som kan sägas i denna Isak blir, att vill man stamsystemet och vill man icke förlägga denna stam i garnison, så måste man vilja indelningsverket samt dettas utveckling, så latt soldaten erhåller en större öfoing. Men då måste man äfven vilja de af K. M:t ifrågasatta förändringarne. Om detaljerna i ett förslag kan man tvista och mången olika mening kan om ett sådant uppstå; men om hufvudgrunderna bör icke någon tveksamhet ega rum. Något köpslagande har för öfrigt detta förslag icke afsett, utan blott en reglering, och meningen har med detsamma varit att främjabå de det allmännas och armåns bästa. (Slutet följer.)