Aftonbladet – 18 oktober 1871, sida 3

BIHESDAGEHEN Första kammaren. Måndagen den 2 Oktober. (Forts. fr. fredagsbl.) Hr Bergstedt yttrade att under nära fem år, som han haft lyckan att vara ledamot af Första kammaren, hade ingen sats så ofta blifvit framställd som den, att landet är försvarslöst; men det finnes en annan fara, gom äfven borde beaktas, och det är faran af att vara obevakad mot sina egna intryck, en klippa mot hvilken tal. fruktade att man mer än en gång strandat. De sväfvande ordalagen i den skrifvelse som riksdagen år 1867 afgaf angående nödvändigheten af förslag till armåorganisation, af indelningsverkets aflösning och dess öfverflyttande på andra samhällsklasser, har säkerligen af många bland de härvarande ängrats, och tal. undrade om alla ens gjort sig reda för konseqvenserna af densamma. al. sjelf var då en ovan representant och vågade icke på detta rum uppträda mot förslaget till skrifvelse, men beklagade inom sig den form den erhöll. I skrif velsen stod att armån skulle bestå af stam. Tal undrade huru många som tänkte sig hurudan denna stam skulle vara och om den skulle vara en armåeller en befälsstam; nu talar väl ingen vidare om en armåstam. Nåväll vi ha många gånger blifvit påminda om de starka ordalag, hvari denra skrifvelse blifvit affattad; den var en vexel, hvars in lösen nu efter 4 år 117 dagar fordras. Den ifrågavarande skrifvelsen uttryckte en vacker och, om man så vill, högstämd uppfattning af en obestämd känsla, men den innehade icke dena form som en representativ församling bör iakttaga, då den talar med sin regering. Denna form bör vara så kall och bestämd som en matematisk integration. Nu är det tid att komma från ord till handling,, heter det från regeringen, och detta omdöme är hårdt och strängt, men rättvist öfver det sätt, hvarpå skrifvelsen blifvit redigerad — ja, det är så hårdt att man kunde hoppas att det icke ens är full förtjent, då man besinnar de gamla vanor, som der församling, mot hvilken det riktus, har att komm: ifrån. Då under sista lagtima riksdagen Först: kammaren beslöt en skrifvelse till K. M:t, hvar innehåll och form ännu äro bos !edamöterna i frisk minne, så motsatte sig tal. densamma, och då de blott gällde att välja mellan tvenne förslag til skrifvelse, så föredrog tal. den kortare formen Hvem föreställde sig väl då, att den förstnämnd; skrifvelsen, hvilken efter en värd ledamots upp fattning blott var en underdånig anhållan om upp I skof, skulle bli af regeringen tolkad på ett sätt som visserligen ingen kunde drömma om, me; Å hvilket tal. ansåg vara lika berättigadt som någo annat. Man finner således, att om man i dylik: fall icke uttrycker sig med tillräcklig formel skärpa Åså utsätter man sig för faran af att missförstås. Tal. anhöll att, på tal om det formella, äfvel Å få yttra sig om en sak, som med detta egde någo sammanhang. I utskottets motivering förekom el fras, i hvars bedömande tal. blifvit förekommen a en ledamot i denna kammare, och efter hvad denn sagt, skulle alit hvad tal. kunna derom säga var betydelselöst. Tal. ogillade det ifrågavarande ut