Aftonbladet – 18 oktober 1871, sida 3

Vandrar man ikot vester till de få städer, som finså på detta håll, visar sig dessas närmaste omgifningar något frukbarare, men går man vidare, träffar män ännu dystrare och enformigare trakter — klitterne vid vesterhafvet. Dessa klitter äro långa rader af sandberg, som sträcka sig det ena efser det andra längs hela Jutlands vestkust och höja sig, allt efter som man tärmar sig hafvet. Detta gandbälte är stundom milsbredt och liknar en fullkomlig öken, allt är liflöst, ödsligt och spöklikt, man träffar på sin vandring icke en enda menniska, knappt ett djur, utan blott några helt få växter, isynnerhet den styfva, blågröna marehalm, hvilken sträcker sina långa och starka rör djupt ned i den fina, hvita flygsanden; en enda gång vederqvickes blicken af en liten äng, der vattnet har kunnat samla sig och frambringa en gräsmatta. Ett doft brusande höres, hvilket tilltager, ju längre man vandrar fram, det är vesterhafvet, som skummar öfver refven och kastar sina långa bränningar in mot stranden, ock har man kommit ännu längre fram, visar sig hafvet såsom en bred, blå strimma. Det är en vacker anblick, när hafvet hvilar lugnt, krangadt af brägningens hvita skumbälte, under det att klitternas ryggar färgas röda af den nedgående solen. Vandraren upptäcker likväl snart, att han befinner Big på en farlig och ogästvänlig kust, ty ändar af rår och allehanda vrakstycken sticka öfverallt fram ur gtrandsanden; isynnerhet är detta fallet på sträckar norr OM Vest-Jutlands mest framspringande näs, Blaczvandshuk, der det. icke finns en enda hamn, och hvars närhet derför hvarje seglare söker undvika. Men drifves skepet af stormen in mot denna kust, är dess öde oåterkalieligen afgjordt; på utanför sträcka sig de tre raderna af ref, öfver hvilka hafvet kokar och fradgas. Af brottsjöarne kan det möjligen bäras öfver det första refvet, är det ett mindre fartyg, äfven öfver det andra, men. det blir hängande på det tredje, svajar upp för vinden, och inom få minuter är det splittradt i tusen stycken: Bestiger man klitterna på en sådan ovädersdag, mötes ögat af det mest storartade, fasaväckande skådeepel: Hafvet; som forsar öfver refven och jagas likt vispad grädde mot stranden, den svartgrå bimmelen, som rufvar öfver hela landskapet, den rasande orkanen, som bringar ens fot att vackla, flygsanden, som hvirflar omkring i täta moln, vrakstyckena, som betäcka strandbrädden, under det att de skeppsabrutnas ångestskrik och räddningsmanskapets kommandorop genomtränga stormens tjut. lela scenen är så vild och demonisk, att man knappt någonstädes skall kunna träffa något dylikt, och har man en gång öfvervarit den, utplånas den aldrig ur minnet. Kommunikationsväsen. S:t Gotthards-jernvägen med en tunnel af omkring samma: längd .som Mont Cenis-tunneln skall snart, såsom det vill synas, börja anläggas. Det erforderliga kapitalet är för tunneln omkring 48 millioner rdr:och för banorna, som skola förena de schweiziska och-italienska jernvägarne, omkring 90 millioner rår. Understöd till ett belop af 61 millioner rdr hafva anslagits af T skland, Schweiz och Italien. De återstående 72 millonerna skola erhållas genom teckning af aktier till ett belopp af 25 millioner samt utfärdande af5 procents obligationer för 47 millioner. . Minsi 7 åa 8 år antanaa åtaå får arhatatg frllhardande.