Aftonbladet – 18 oktober 1871, sida 2

att undfly det fina perlregnet, och uppskrämd af det lätta bullret ilade han med långa hopp genom snåren. Men ett par minuter derefter var allt tyst som tilförne..; fågeln flaxade liksom i viefoamod med de våta vingsarne, ormen halkade ljudlöst ned i stenröret, ekorren satt redan i toppen på trädet och såg sig med fu!lkomligt logn omkring åt alla sidor, och i snåret satt haren, försigtigt spejande omkring, under det han oupphörligt vände sig än hit och än dit. Från norr hördes, än med långa, än med korta uppehåll, det dofva ljudet af kanoner, och hvarje gång ryttarne förnummo detssmma, höllo de in siva lifliga springare och lyssnade med den största uppmärksamhet — allt under det de under tystnad betraktade hvarandra med oroligt frågande blickar. Det var vid Ruona och Sslmis, som denna kanonad pågick. Finska armöa under Adlercreutz anförande hade efter slaget vid Alavo dragit sig tilibaka till nämnde ställen. Den ryska, antörd af Kamenski, jeomngod med Adlerereutz i fältherretalanger, följde efter, och många dagar gingo icke tillända förrän dagen vid Alavo fick sin blodsfrände, Men vi återvända nu till våra ryttare. De voro fem till antalet och deras klädsel röjde tydligt att de voro krigare. En pinzam obeslatsarhet tycktes ha bemäktigat sig dem, ty än sporrade de sina eldiga, svettdrypande hästar, till det skyndsammaste lopp, än läto de dem gå så fort de behagade. Det såg ut som om de icke heller voro fuilkomligt ense om målet för resan; ibland följde de vägens krökningar med en noggrannhet, som om de fruktat att råka vilse; ibland tycktes de vilja fördjupa sig i den mörka ekogern, som tyst och allvarsam reste sig på båda sidor om Jem, Skogsvägon var så smal, att de måste fär