Aftonbladet – 17 oktober 1871, sida 3

Den förflutna veckan ville icke vara sin närmaste föregångare olik och fortfor deriföre med ministerkrisen. Det är mången som tviflar på att vederbörandev verkligen gjort något kt skken, under det andra försäkra, att stora ansträngningar göras hvarenda dag för ätt lå ihop en ny regering. Bud skickas kors och tvärs, säges det, med förfrågningar, om man icke vill göra sig besvär och taga emot en portfölj. Några af de anmodade kunna icke med kallelse påträffas, andra äro omedgörliga och förklara sig vilja förblifva fria medborgare. Det lärer hafva gått så längt, försäkras det, att man fruktar blifva avfallen på gatan, garotterad och släpad till konseljen samt der tvingad att regera, hvarföre de riktigt försigtiga ej våga gå utomhus sedan det blifvit mörkt. Och under ailt detta sitter kanske ännu en och annan och öcskar fortfarande ingenting högre än att bud skall komma från slottet med anmodan att taga säte istatsrådet. Det är besynnerligt, att den som så gerne vill icke skall kunna blifva ens tillfrågsd, under det andra, som alldeles icke vilja, plågas ned förfrågningar, lockelser, tubbningar, ja, såsom Dyss antyddes, till och med af hotelser. Skall det länge fortfsra på detta sätt? Vi säga ingenting, ty vi hafva blott att tänka på det förflutna, alldeles icks på det tillkommande. Fråga derföre icke oss i denna ändan af bladet. Det politiska horoskopet står i en helt annan afdelning. Vi göra som ni sjelf, vördade publik, och taga saken temligen kallt, sedan den första hettan gått öfver. I allmänhet äro vi svenskar just icke fallna för några extravaganser. Men att vi icke här i Stockholm kommo os8 före att fira Sten Sture! Detta utgör nu föremålet för allas klagan. Sveriges hufvudstad är verkligen ledsen öfver att det icke blef någon fest af, ået kan man se och höra hvar man kommer här i staden. Man beklagar sig sjelf och hvarandra. Huru kom det sig egentligen att den 10 Oktober icke högtidlighölls i det offentliga? Skulle ministerkrisen verkligen hafva hatt sin hand med i spelet? Eller kunde det vara en följd af de höga vedpriseen? Aldrig vore det väl möjligt, att Stockholm skulle hafva ledsnat på fester?. Mäånne vi verkligen äro så monarkiska, som några förståsigpåare låtit påskina, att vi icke vilja fira minzet af Sten Sture, emedan han ej kallades konung? Dessa frågor äro sannerligen ganska kinkiga att besvara, men om vi icke skulle gå öfver ån efter vattnet, utan anföra hvad vi hörde häromdagen i ett sällskap, der följande samtal föreföll; Hess Och hvad Sturefesten beträffar, så var det tidningarnes fel att den icke blef af. Tidningarnes? Ja, hvem är det som skall taga initiativet?. Det är, skulle jag tro, vi sjelfva, vi medborgare och medborgarinnor, hvem som helst: af pas på hvilken anden: faller,, Misstag, min vän! Det är tidningarne, som skola göra allt för oss. De skola..: Men ursäkta, ni har ju sjelf mången gåpg t, att ni alldeles icke frågar efter hvad tidningarne säga.. Visserligen! Icke bekymrar det mig det ringaste om tidvingarne klaändra eller berömma, ty klandret och berömmet komma ja endast från enskilda tidningsskrifvare, som ej äro berättigade att upphäfva sig till domare. Men om någonting skall arrangeras, så är det