Aftonbladet – 17 oktober 1871, sida 3

Tidningsöfversigt. Blekinge Läns Tidning yttrar med anledning af ministerkrisen: Denna ministerens afgång är att i högsta grad beklaga, ty den var i besittning af landets aktning och förtroende, som den genom gina åtgärder i sann liberal riktning också gjort sig förtjent utaf. Att i närvarande stund, då partierna äro i jäsning, finna män, hvilka icke allenast kunna fullt ersätta de afgångna statsrådens platser, utan äfven ega förmåga att inom riksdagen sammanjemka de olika åsigter, hvilka i försvarsfrågan gjort-sig gällande, torde vara svårt, om ej omöjligt att finna. Vårt land har ej öfverflöd på lämpliga kandidater till de ledigblifna taburetterna inom konseljen, och nog får man gå omkring med Diogenes lykta, innan mån finner en krigsminister, som förenar general Abelins organisationsförmåga, militära kunskaper samt öppna, redliga karakter, — eller en finansminister, som är hågad att, efter statsrådet Weern, öfvertaga den ingalunda eftersökta finansportföljen. Men hvem skall blifva — sjöminister? Tiden att få se en fackman öfvertaga den vigtiga platsen som statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet tyckes för längesedan vara inne, och nu, när en ny konselj är under bildning, torde det ej vara för mycket begärdt att: få se en sjöofficer taga hand om flottans angelägenheter. Anser regeringen deremot, att vårt sjöförsvar och hvad dermed står i gemenskap är af en så underordnad vigt och betydelse, att i spetsen för detsamma en landtofficer fortfarande kan ställas, så anse vi med fulla skäl, att den ifrågasatta indragningen af sjöminister-taburetten också kommer till stånd och att i krigsministerns hand äfven förenas chefsplatsen för sjöförsvarsdepartementet. Härigenom uppstod visserligen en besparing; men huruvida vårt sjövapen genom ett dylikt arrangement skulle vinna förkofran, derom behöfva tankarne ej vara deade. Ma Diogenes lykta behöfver man ej leta efter en sjöminister, n. b. inom flottans intelligenta officerskår. Det finnes personer inom denna kår, som skulle vara en prydnad i konungens konselj och som förskaffat sig ett aktadt namn både som utmärkta sjömän, vetenskapsmän och författare. Dessa män, uppfostrade inom vapnet, äro icke alenast fullt förtrogna med alla dess detaljer, utan hafva äfven en välbehböflig kännedom om personalen, och hvarest således de nödvändiga kunskaperna och talangerna äro att finna och framhålla. Som naturligt är, älska de sitt valda yrke och arbeta på dess förkofran. Målet, efter hvilket de strätva, är: att vår flotta måtte åter komma till heders och ej längre vara ett bortglömdt stjufvarn, som får åtnöja sig med de smulor, hvilka alla från det i öfrigt rikt belastade anslagens ord. Att här uppgifva namnen på de sjöofficeare, hvilka hvar för sig skulle vara lämpliga att ntaga f. d. sjöministerns lediga taburett, torde nåhända vara allför ografinlaga; men nog veta och ro vi, att, bland andra, isynnerhet den skulle vara ämplig, som genom det lyckliga utförandet af venne arktiska expeditioner icke blott vicat sig ara en af vår flottas utmärktaste sjömän, utan vars karakter i öfrigt är en borgen för, att han ngalunda är en vän af vacklande systemer, som lott leda till oreda och upplösning, utan vet hvad jan vill och äfven har kraft och förmåga att göra itt ord gällande, så vid rädsbordet som inom reresentationen.