Aftonbladet – 16 oktober 1871, sida 3

Carl Wachtmeister. Ett plötsligt dödsfall har inom hufvudsta. den framkallat den djupaste sensation. Un der gårdagen talade man snart sagdt endas derom; den sorgligt öfverraskande nyheter gick från mun till man, att en bland ledamöterna af den afgående ministdren så defi. nitivt afgått, att ban icke blow för alltid lemnat kocseljen, utan äfsen denna verldens skådeplate, Statsministern för utrikesärendena, h. exc. grefve Wachtmeister, träffades i lördags afton kl. 8!4 af ett slaganfall, under det han till fots passerade utför den backiga delen af Hamngatan mellan Malmskilnadsgatan och Regeringsgatan. Han föll framstopa på trottoiren och blef liggande, Af några personer, som skyndade dit, fördes han in på den närbelägna fältskärsstugan i Anckarkronska huset vid Hamngatan, och doktor Kjellberg, som efterskickades, infann sig ofördröjligen; men åderlåtning och andra ä gärder voro fruktlösa; lifvet hade redan tt. IGretve Carl Wachtmeister var född i Stockholm den 21 April 1823 och son af generaladjutanten grefve Carl Johan Wachtmeister. kKiter vid Upsala universitet absolverad kansliexamen bief han först atiache vid evousknorska beskickningen i Biässel samt år 1847 andre eekreterare i kabinettet för utrikes brefvexlingen. År 1850 befordrades han till chargå daffsires vid de italienska hofven, der han förvärlvade sig anseende såeom skicklig diplomat, samt blef år 1858 utvämnd till Sveriges-Norges sändebud i Kjöbenbavn, i hvilken egenskap han utvecklade mycket nit, satte sig mycket nära in i de då pågående tvistigheterna och förhandlingarne rörande den slesvigska frågan och utarbetade promemorier, som utan tvifvel lågo tiil grund för dåvarande utrikesministerns grefve Manderströms mycket bestämda uppträdande på diplomatisk väg i dennz sak. År 1861 förflyttades ban till Konstantinopel, men stannade der endast en mycket kort tid och gick redan samma år att i England representera vär regering. Grefve Wachtmeister stannade sju år i London ohh hade der tillfälle att göra sig bemärkt och omtyckt bland den diplomatiska kåren, liksom han under verldsutställningen år 1862 med stor beredvillighet gick landsmännen till handa och nitiskt bevakade de förenade rikenas intressen. Från sändebudsposten i London kallades grefve Wachtmeister, år 1868, att såsom utrikes statsminister intaga den plats vid konungens rådsbord, hvilken genom grefve Manderströms afskedstagande blifvit ledig. Föga van vid det parlamentariska lifvet, gjorde dock grefve Wachtmeister vid de få tillfällen, då ban uppträdde inom kamrarne, ett icke ogynnsamt intryck genom enkelhet och öppenhet. I likhet med 5. Dagbl. beklaga vi, ktt den enda åtgärd i diplomatisk väg, som kunnat komma till den större allmänhetens kännedom, var den offentliga afbön, som i slutet af. förlidet år gjordes inför tyska tidningspubliken med afseende på några strofer i Posttidningensickeofficiella afdelning. Etter att under de sistförflatna trenne åren bafva innehaft utrikesportföljon, var grefve Wachtmeister nu beredd att jemte de öfriga statsråden nedlägga sitt embete. Excellensen Wachtmeister var egare af Fjerrestad och Borreby gods i Skåne. Sedan år 1863 var han gift med Constance Gvorgine Louise de Bourbel, dotier af markis de Bourbel af Montpingon i Normandiet, och hade med henne en son, som nu är 6 år gammal. Grefve Wachtmeisters helsa var under de senaste åren klen. Han hade haft för afsigt att, så snart han hunnit blifva entledigad från sitt embete, afresa till Italien och der bosätta sig, med alseende på sin helsas vårdande. Ehuru yngst bland ledamöterna i konseljen, såg han betydligt äldre ut än någon af sina kolleger. Man skulle trott honom i stället för 48 vara allraminst 60 år gammal, Det porträtt af den framlidae, som nyligen syntes i Ny Illustrerad Tidning, företedde icke någon den aflägsnaste skymt af likhet, ja var så föllkomligt olika, att det syntes troligt, att nämnde illustration blifvit gjord efter en fotografi, föreställande en helt annan person. RNA Chicagos brand.