Aftonbladet – 14 oktober 1871, sida 2

STOCKHOLM den 14 Oktober. Nära tvenne veckor ha nu tilländalupit edan ministören ingaf sin afskedsansökan, itan att det ännu lyckats att bilda någon 1y minister. De stora svårigheter, som visat ig med afseende på åstadkommande af nåson rimlig ministerkombination, böra vara sanska lärorika, isynnerhet för de ledamöter ( Första kammaren, som gjort opposition mot regeringens förslag i försvarsfrågan, under medvetande af att förslagets förkastande skulle föranleda ministörens afgång och af hvilka denna afgång utan tvifvel äfven varit åsyftad. Skulden för ministerkrisen faller väsentligast på minoriteten i Första kammaren; ty hade icke den från en ståndpunkt, motsatt den, som intogs af majoriteten i Andra kammaren, angripit ett förslag, som kunde ha någon utsigt för sig att bli antaget och som alltid måste anses innebära ett betydligt framåtskridande i försvarskraft, för att drifva satser, hvilka aldrig kuona göras gällande och som derföre endast leda till ett fullständigt stillastående, så skulle regeringen, stödd på en i det närmaste enhällig Första kammare och på en både genom sitt antal och sin sammansättning så betydande minoritet i Andra kammaren, utan tvifvel kunnat fortsätta sina oförtrutna bemödanden för frågans lösning och vidtaga de konstitutionella åtgärder, som möjligen kunnat leda till målet. Aunu finnes ingen anledning att antaga, att en definitiv ministerlista blifvit uppgjord. Dagens Nyheter för i dag meddelar en af de inkompletta listor, som under de senaste dagarne ryktesvis cirkulerat, af följande innehåll: grefve Lagerbjelke justitiestatsminister, frih. Bildt utrikesminister, landshöfding Rosensvärd krigsminister, kaptenen frih. v. Otter sjöminister, justitierådet Nanomann civilminister, justitierådet Carleson finansminister, erkebiskop Sundberg ecklesiastikminister, och prof. Y. Sahlin som konsultativt statsråd, i hvilken egenskap statsrådet Bredberg då äfven skuh ingå i den nya konseljen. Det är icke otroligt att några eller ett flertal af de här nämnda personerna blifvit ombedda och äro för allvar påtänkta att ingå i en nybildad minister. Vi tro emellertid dels att en definitiv kombination änuu icke kommit till stånd, dels att den här ofvan angina icke har någon större sannolikhet för sig, emedan den åtminstone delvis företer erimligheter. Det torde t.ex.icke vara tänkbart, ait erkebiskop Sandberg skulle lemna det höga och vigtga kall, hvartiill han nyss blifvit utnämnd och som han koappt hunnit tillträda, för a:t på någon tid intaga en taburett; äfvenledes kan man anse det föga troligt att man för fyllande af sjöministersplatsen skulle ha tänkt på en nera officer, som aldrig deltagit i det offentliga lifvet och icke på något sätt haft tillfälle att dokumentera sin lämplighet för en så maktpåliggande befattning, ty att kommandot öfver ett par småfartyg på expedition i de nordliga farvattoen skulle innebära meriter, vitnande om administrationsoch organisationsförmåga, torde väl näppeligen någon kunna förmena. Något lika betecknande som komiskt är att Dagens Nyheter, som på förhand så bittert hånade ministrarne, derföre att de förmentes haka sig fast vid taburetterna, vu fortfarande på det ifrigaste och enträgnaste pläderar för att de samtligen måtte stanna qvar på sina platser. se