Aftonbladet – 13 oktober 1871, sida 2

Otelbarhetsdsgmen, predikad i Sverige. I. Då författaren till dessa anmärkniogar för något öfver en vecka sedan i Aftonbiadet refererade ett i härvarande katolska kyrka af församlingens kyrkoherde, hr Bernhard, hållet föredrag öfver dogmen om påfvens ofelbarhet och i sammanhang med referatet bifogade några al de reflexioner öfver denna dektrin, hvilka syntes ligga närmast till hands, kunde förf. ej föreställa sig, att denna granskning skulle på ort och ställe ådraga sig den uppmärksamhet, som numera vederfarits densamma. Att hr Bernubard i söndage efter aftonsångens slut ånyo gjorde ofelbarhetsläran till föremål iör särskild behand ling i en predikan, föreföll visserligen ej öfverraskande, ty äfven vid den närmast föregående söndagens högmessa hads predikanten, oaktadt högwessotexten dertill gifvit högst ringa avledning, talat öfver detta ämne, och att detsamma blir närmare utre:t, tyckes således ej vara ett enstaka fall, utan verkligen höra till predikoordningen för hvarje söndag inom Engenia-kapellet vid Norra Smedjegatan. Men vid föredraget i förgår afton vände sig hr B. särskildt emot Aftonbladets kritik: han hade ur något exemplar p! denna tidning för den 30 sistl. Sept, (då förf;s förra artikel var införd) klippt ur ett stycke af den spelt, som innehöll de granskande anmärkningarne, och detta styckeo r nte pu äran att avvändas såsom ett slags text, ur hvilken predikanten uppläste de puokter, som syntes honom vigtigast, med bifoganda efteråt af nödiga invändningar och vederläggaingar. En händelse hade gjort, att bland åhörarne äfven denna gång befann sig undertecknad, som dock, ehuru placerad å endast några alnars afstånd från predianten, var satt utom tillfälle att höja sin röst till opposition, Dot låg, såsom redan blifvit sagdt, ej nära till hands att på förband antaga, det förf:s förra artikel skulle röna derna uppmärksamhet, ty han skulle då hafva tillagt ytterigare en del anmärkningar, hvilka med fog kunde framkastas mot oielbarhetsdogmen, sådan den af katolska kyrkans presterskap ramställes och utvecklas. Och — äfven utan j afseende härpå — hade han ärnat låta saken bero tillsvidare; men då nu referatet ramkallat ett genmäle, är derigenom en osökt I anledning gifven att återupptaga polerixen nför det farnm, der den för Dlifvit inledd.