Aftonbladet – 12 oktober 1871, sida 3

vasiihusets Sveriges historia så märkliga solennitetssal i går afton kl. 34 till 6. Härifrån afgick processionen, företrädd af den studerande ungdomen, hvars kapell spelade en högtidsmarsch, till domkyrkan, som var festligt upplyst och der Sturegrafven fraii i koret särskildt var smyckad med ljus och fanor. Till denna graf framtågade den studerande ungdomen och omslöt densamma i öppen fyrkant. erefter började pgudstjenst med afsjungande af psalmen Vår Gud är oss en väldig borg; hvarefter domprosten Th. Strömberg uppträdde å predikstolen och efter en gripande bön och tacksägelse till Gud, som så underbart bistått våras fäder i nödens stund och i kampen för frihet och sjelfbestånd, uti ett föredrag, som till en del var versifieradt, tolkade dagens och stundens djupa betydelse på ett sätt, som gjorde ett gjupt och onvtplånligt intryck. Sedan denna del af akten var slutad, uppstämde ungdomens sångkör omkring grafven några fosterländska sånger, hvarefter församlingen iostämide uti en slutpsalm. Processionen återvände derefter till gymnasiihuset, utanför hvilket man åtskildes, sedan folksångea blifvit afsjungen. Det hela bildade, enligt alla deri deltagandes omdöme, en i hög grad vacker och värdig högtid, en sådan, under hvilken man har den tpplyftande känslan deraf, att allas hjertan, med bortkastande af dagens och stundens intressen, bekymmer och äflan, endast klappa för fosterlandet, dess ära och sjelfständighet, dess forntid och dess framtid.