Aftonbladet – 11 oktober 1871, sida 3

— Utvandringen af svenskt tjenstfolk till Tyskland. Svenska och norsksz konsuln i Libeck, hr C. F. Leche, inberättar den 30 Sept. till kommerskollegium: Den utvandring af svenskt tjenstfolk, som år 1868 började och under påföljande åren antog större dimentioner, kan anses hafva, sedan Maj månad detta år, ipphört, i det ångbåtarna, som förut hitförde (öfver Libeck kom flertalet) bhundratals från Sveriges södra provinser, Öland och Gotland, numera ankomma oftast utan att en enda gådan passagerare synes ombord. Rikligare arbetsförtjenst i Sverige och minskadt behof af främmande arbetare i Tyskland torde närmast hafva bidragit härtill, men också i icke ringa mån de varnande intryck, som anblicken af de flera-i beklagligaste belägenhet och med gäckade förhoppningar återvändande likar och dessas mer eller mindre sanningsenliga berättelser måste hafva framkallat. Deremot har de återvändandes antal under tiden varit större än någonsin. Sällan förgår någon dag med mindre en eller flera anmäla sig till understöd för återresa med ångbåtarne, förebärande bristande medel, sjukdom, hafvande tillstånd eller hård och orättvis behandling af husbönder och mera sådant. Visserligen befinnas flera af dylika andraganden obefogade och lemnas derför uten afseende; men fall inträffa, då hjelp måste mellankomma. — Den af de svenska rederierna beviljade modifikation i passageafgiften och ångbåtskaptevernas beredvilliga tillmötesgående bafva ej ringa bidragit att underlätta öfverförandet af de många verkligt behöfvande, äfvensom af sådana, hvitka pågen tid vagabonderåt utån tjenst — ock till hvilkas husbönder eller agenter man sålunda saknar regress för kostnadernas ersättande.