Aftonbladet – 10 oktober 1871, sida 3

fördolda bakom en gärdesgård och gifvit fyr på dem; änskönt allt gått öfver (1) (skotten neml.) Det hade ock fiendens folk legat i hövolmarne på ängen, såsom ock en hop med Ryssar kommit, som varit uppåt ängen och tagit boskap och får, dem de ämnat till Galegan; hvilka sednare, då de sågo att deras kamrater, som kommit utur hövolmarne, blefvo af våra (Sahlstedt och deras 16 ryttare?) angripna, Bkyndade sig dem till bjelp. Men som det begyante falla många af Ryssarne, togo de alla flygten in i sädesgärdet, uppåt skogen och till sjön; då våra fingo 2 stycken tillfånga, utaf hvilka den ena sändes till Stockholm, men den andra blef död i Åby, efter som han var af Sahlstedt illa i buken stucken. De 16 ryttarne foro sedan ut, att se huru många af fienden som funnos på platsen, hvarest då allenast två lågo; en död och en illa blesserad, De öfriga voro af ryssarne bortsläpade och begrafdes af dem på en ö, Fågelön benämnd. Och hade ännu 40 stycken ryttare af våra ankommit, hvilka, när de i staden, så för folk Bom hästar, hade fått förplägning och fourage, marscherade efter golens nedgång derifrån; då Borgmästaren tillfrågat polske öfversten, hyarest de skulle taga vägen, emedan man intet annat trodt, än att de voro ditkomna, att, jemte allmogen och borgerskapet, landet försvara; hvartill öfversten skulle svarat, att de inte voro annat sinnade än att komma igen, och skulle allenast resa ut och se efter fiendens förehafvande; försäkrandes borgmästaren, att de skulle vara dem till hjelp och beskydd. (!) Sedan man dock förgäfves väntat deras återkomst, tills emot onsdagsaftonen, begärde borgerskapet, att borgmästaren ville resa ut, att ryttarne uppsöka; då han väl straxt, tillika med Anders i Börga, begifvit sig till Pilkrog; dock som han fått kunskap i Staf och Göhle socknar, att bron vid Pilkrog var oppbräad, och att ryttarne inte gått den vägen, förfegade han nig tillbaka, hafvandes vid bemäldte Staf funnit en Ryss, den tvenne torpare befalldes att föra åt Åby tilllänsmannen och så vidare till Nyköping; men längmannen icke varit till städes, utan dessa torpare hållit ryssen uti förvar uti Åby tilis torsdagsmorgonen, då kosacker kommit och en af torparne ihjelslagit, tagande ryssen med sig bort. Emellertid sände borgerskapet en man från sig, som mötte Borgmästaren på Höla skog, hvilken kungjorde att Kosackerna landstigit vid Långnö udde och voro inkomna i staden, der de hustrur och barn illa handterat. Och som borgerskapet inte väntat någon fiende derifrån, efter som bönderna stodo vid Långnö udde, så hade och ingen af borgerskapet mera kommit in i staden, eller det ringaste af sitt goda fått undan, mera än hvad deras hustrur burit på ryggen, hvilket sedan, om torsdagsmorgonen blifvit af Kosackerna ifrån dem på vägen taget; att de, såväl som deras män och barn, knappast undkommit och några af dem illa huggne och sårade varit. Ifrån den tid då Og blifvit förordnad till förmälte orter och till dess fienden kom, hade Borgmästaren åtskilliga bud till Landshöfdingen sändt, om fiendens avancerande och annalkande, sÅ att på en dag 23 bref till Nyköping skola affärdade varit och Kommissarien Kilstedt dessutom express inskickad till Landshöfdingen, att begära Muskötter, krut och bly; men man inga gevär fått, utan endast en tunna krut och låda bly med honom blifvit utfördt, hvilket straxt till allmogen är utdeladt vordet; hafvandes de, troligen på sin vagt stått, allt till dess fienden begynnt visa sig på Fogelöfjerden, mot onsdagsaftonen, då bönderna förfogat sig till sitt, efter som de sågo att krigsfolket inte ville stå qvar, utan undandrogo sig och således bragt så allmogen, som borgerzskapet, att stå till dess fienden dem öfverrumplat, och bortagit allt det de egde, samt uppbrändt hus och förd för dem; der de likväl säkert skulle kunnat å sitt goda, till en del, undan om icke krigsfolket försäkrat, att komma igenn och beskydda dem l-Att denna deras lofven gjort det fattiga folket säkra. Och skall det vara så mycket svårare för folket, att komma sig före igenn, som det mist, icke allenast allt sitt (gods) här i staden, utan och vid gekären, der fienden äfven så hastigt öfver dem kommit, att de måst lemna flera hundrade tunnor torsk och strömming, som och några hundra tunnor salt, som de tillförene köpt i Stockholm. När fienden med hela sin makt var kommen till Fogelö, som ligger nära vid staden, och gjort upp eldar på ön, hade han sändt 23 små galegor åt staden, som lodadt och mätt vattnet och kommit ditåt der borgerskapet stått vid stranden; hafvandes dem följt ett sådant mörker, och töcken, att man ej 10 alvar ifrån sig-se kunnat. 3) I detsamma hördes ett stadigt ridande i staden, lå man ej annat tro kunde, än att vårt kavalleri varit ankommande och då äfven rådman Nyberg och en borgare gått upp i tanke att emottaga lem. Men så snart de kommo på torget, blefvo af Kosackerna tagne, och skiljda ifrån hvarandra, amt slagne, med tillsägelse att de skulle bekänna var krigsfolket stod och huru starkt det var, utätandes sig, att der måtte vara krigsfolk, efter le hela tiden hört trummor, stranden igenom; nen som dessa gjort enahanda berättelse, fastän ie voro åtskilda, så fingo de intet mer hugg, utan Nyberg blef bakhunden, och om torsdagsmorgon örd med dem till Åda herrgård, den de sköflat och uppbrändt; och släppte. honom så lös, gifvanles honom ett tryckt patent (1); men den andra nade de tagit med sig till Norrköping. Sedan fienden förnummit att intet motstånd var, ände han ut sina kosacker kring socknarne, som ogo allt hvad der fanns, och satte eld på byarne. )ch visste man säkert, att allehast några få af fiinden varit, som uppbrändt mesta delen af Weterljungs socken och kyrkan; så att.5 å 6 lupit från den ena byn till den andra, försättande huen i brand.(!1) ? Om fiendens framfart i den omgifvande nejden och försvarsåtgärder deremot, är följande berftelse till kommissionen inlemnad af jägmästaren Jöns Malmström, uppsatt af kyrkoherden Laurenius Betulander, på menighetens inom Ludgo och spelik socknars vägnar: : År 1719 den 21 Juli hade de, tillika med Jågnästaren Malmström, varit församlade vid den så aliade Byggninpsudden, i Bälinge socken, Rönö ärad belägen, försedda med gevär, att hindra iendens landstigning. Samma dag efter middagen lade 10 st. Ryska Gälerer 4) kommit-seglande ifrån säfvesundet, som ämnat sig latdstiga vid inloppet f Saltsjön, som går till Nynäs och Hånö säteier, hvilka inte längt äro belägna ifrån Byggipgsudden, hvarifrån fienden kunnat hafva öppen äg, först till bemäldte säterier och sedan vidare. I detsamma de hade fått se de Ryska Galererna, ned foglig vind komma seglande ifrån bemäldte Säfvesunds krog, uppstälde Jägmästaren bönderna lögt uppe på en backe emot sjön, der fienden lem väl kunnat se; varandes jemväl af Jägmästaen tvenne små stycken framfragtade, så ock en rumma, bvilka stycken han laddadt och afskjutit, amt emellan det han laddadt och afskjutit stycsena, låtit slå på trumma och förmanat bönderna, utt stå stilla i sin ordning och gifva skri och rop från sig; så att Jägmästaren gjort på detta sätt in högsta flit till att afhålla fienden, som när han commit något närmare till bönderna, hvilka såom bemält är stått stilla i sin ordning, strukit : eder sina segel och med årorna dragit sig emot rädret tillbaka igenn, hvarigenom Nynäs och Hånö värdar, så ock flera deromkring liggande byar, från fiendens brännande blifvit befriade. — Konungen har gjort det! I Kristianstads,pladet läses under denna rubrik: Ett par hemnansegare, af konungens befallningshafvande utedde att värdera den skada, som de i fältmanö