Aftonbladet – 10 oktober 1871, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Studier af 1719—1721 års krigshändelser med Ryssland, af Skoglar Wästfelt. IL I nuvarande tidpnakt, som likaväl torde kunna betaktas såsom stiltjen efter stormen, som den qvalmiga paus, som plägar föregå nya stormar, torde det kanhända icke vara utan intresse, att betrakta taflor från en tid, då krigets ödeläggelser och olyckor öfvergingo vårt land. Sveriges belägenhet vid det tidsmoment vi gå att skildra, liknar det närvarande deruti, att den var nästan försvarslös gent emot de kolossala fiendtliga krafter, som botade dess sjelfbeständ. Önskligt vore, att äfven hos Sveriges folk andan af fosterländsk offervillighet lofde qvar, sådan den funnits i förflutna, stormiga tider: Ett klokt ordnande under freden af landets försvarskraft, skulle då utan tvifvel i en kommande ofreds dagar förekomma, i väsentlig mån, de gräsliga olyckor, som krigsåren 17i9—1721 drabbade vårt fädernesland, och somvii dessa dagar sett öfvergå äfven mäktiga länder och folk — exempel som borde vara eo varning, vore ock den krassa materialismen på väg, att blott såsom en tradition eller en fras. betrakta begreppet fosterland! Det förut skildrade ödeläggandet af Södertelja, utarbetadt efter autentika källor i riksarkivet, läta vi i dag efterföljas af ett ordagranut citat ur samma källor, vid skildriogen af: Trosa och omgifvande nejds plundring af ryssarne 1719. År 1719 den 15 Juli, då Borgmästaren Stålbom (uti Trosa) var uti en angelägen sak till Nyköping och rykte inkommit till hr landshöfdingen (fe erhjelm), som skulle fienden om natten tillörene hafva uppbrändt några vårdkasar och att det skulle vid vårdkasarne mycket oriktigt tillgå, blef Borgmästaren befalld, att noga undersöka, såväl om fiendens annalkande, som om vakthållningen, både vid vårdkasarne, som ock eljest vid stränderna, m.m. Förntom detta hade Borgmästaren fått muntliga order, efter som då ingen tid mera varit att skrifva, det han skulle sammankalla allmogen i Hölebo härad, dem enrollera och rotera, samt besigtiga deras gevär. Och så mnart han den 16 hemkommit, uppsattes publikationer till alla socknar i häradet, som följande böndagen den 17 upplästes, då utsatt blef hvar de sig inställa skulle, nemligen Höle och Mörkö socknar uti Pålsundet om lördagen, Wagnhärad och Trosa socknar uti Bärga om måndagen, och Trosa stad om tisdagen. Men som fienden 3:dje böndagen den 17 landsteg och uppbrände Storön, och Trosa stadsboers skärkarlar, gom då vid landet vistades om böndagen, mäste fly undan till staden, samt natten emellan den 17 och 18 bud ankommit till Borgmästaren, uti Börga; så nödgades ban ändra allt hvad tillförene gjordt var och straxt genom budkaflar sammankalla allmogen, hvar socken för sig; så att Höle skulle dragas till Tullgarn, Wagnhärad till Långnö udd, Trosa till Långnö klubb, Westerhaninge till. Hållsviken och Mörkö sammanstöta med Ökneba härads (allmoge) vid Hörniogsholm, samt Trosa borgerskap i Troga stad. När alltsammans således var beställt och allmogen så posterade voro, att trummorna kunde höras emellan dem, så teste ock borgmästaren många ånger om dygnet till bemälte orter, att bese folket. Och befaltes derhos, att så snart de fingo höra trummor i staden, som en gång i timman rördes, så skulle ock allmogen slå på sina trummor; hvilket så mycket gjorde, att fiendens fartyg, som gått förut, och hvar dag låta sig till 10 mer och mindre Galerer Be, samt i hela skärgården brännde, för detta bullret på trummor ej tordes landstiga, utan foro af och ann i skären tills söndagsaftonen, då fem stycken, med fulla segel, närmade sig till staden; och enär de kommit till Lagnö klubb, der Trosa allmoge legat, och allmogen skjutit på dem några skott och trummorna på alla uddar begynnt höras, hade fienden strukit segel och vändt tvert om, så att de inte syntes på denna orten förr än tisdagsmorgonen. Måndagen, om aftonen, kom en Löjtnant utaf Grefve Bjelkes regemente, Sahlstedt benämnd, med 16 Ryttare, en Polsk Öfverste, (Urbanoviez?) en Polsk Ryttmästare och en Polsk Löjtnant, då Ryttmästaren och Löjtnanten Sahlstedt med Borgraästaren reste ut, att bese allmogen. Ryttmästaren förordnade 10 st. bönder att hålla vakt på Steasunds bergen och der uppgöra eldar, att fienden ej annat måtte se, än att landet vore fullt med krigsfolk, efter som på alla uddar rördes trummor. Dessa officerare, med 16 Ryttare, blefvo liggande följande natten i staden, och fingo, så folket som hästarne, der sitt fulla underbåll. Om tisdagsmorgonen, bitida, reste Borgmästaren med Rusthållaten Anders i Börga åt Stensund, derest eldarne och de 10 bönderna om äftonen voro förordnade; och. så snart de kommo till Stensundsäng, mötte berörde bönder dem, berättandes att en Galeja der laggt i land SY, samt att Ryssarne voro temligg