Aftonbladet – 10 oktober 1871, sida 3

BS VG Ng BIKSDAGEN. Första kammaren Måndagen den 2 Oktober. (Forts. fr. fredagsbl.) Grefve von Schwerin erinrade om att försvaret alltid måste förbli otillräckligt, om vi icke ega ett fullsändigt ordnadt-sjöförsvar, och att man då det gällde landtförsvaret måste taga i beräkning de öfriga tillgångarne. Det förslag som blifvit framstäldt af k M:t andas i hvarje rad en hederlig och redlig vilja att åBtadkomma ettgodt reaultat; dessmera bedröfvade det tal. att icke kunnva gå in på detsamma. Ett betryggande försvar måste dock anskaffas, ty då nationen uppnått myndig ålder, är det dess pligt att försvara sig, och tal. trodde att allmänna värnepligtens införande vore för detta ändamål nödvändigt. Hvad indelningsverket beträffade, vore det en statsegendom som icke under några omständigheter finge efterskänkas. Omåtagandet af allmän värnepligt har svenska folket i sjelfva verket icke blifvit tillfrågadt; hvad man i detta afseende påstår stödjer sig blott på förmodanden. Man säger, att systemet skulle vara omöjligt att införa; men för några är sedan sade man äfven att Aet skulle vara omöjligt att anlägga jernvägar iSverio2, och landet fick likväl sådane. När vi se den aumänna värnepligten öfverallt införas, på många ställen med tvång, så trodde tal. att det svenska folket skulle två gånger betänka sig, innan det afvisade detta försvarssystem: Det var ur denna synpunkt som tal. icke kunde gilla K. M:ts förslag om indelnvingsverkets bibehållande såsom militärisk institution. Ett annat skäl som talade för införande af den allmänna värnepligten vore ett finansielt. Soldaten kostar nu med 40 dagars öfning 150—160 rår om året. I tyska riket kostar soldaten visserligen 200 rdr (75 Thaler) om året, men han har då också en tjenstetid af 345 dagar under samma tid. De värfvade armåernas tid är förbi, det ådagalades. klart af det sista fransk-tyska kriget. Det hette visserligen att den franska armån var bygd på allmän värnepligt, men då ett så stort antal af soldaterna Tekapitulerade, Bom der var fallet, så var denna-krigshär i sjölfva verket intet annat än en värfvad arm6, bestående af dräggen bland folket. Utskottets-yttrande om faran af värfvade armåer: vore. riktigt, och tal. yrkade bifall till dess -hemställån. Hr Montgomery-Cederhjelm upptog de anmärkningar som frih. Stjernblad gjort mot det k. förslagets bestämmelser angående soldatens anställande, underhåll och tjenstetid. Beträffande anmärkningen mot att soldaten skulle komma att antagas af rotehållaren framhölls att det redan nu i mellersta Sverige är vanligast att soldaten anskaffas af befälet. Talarens egen erfarenhet under de fem års tid som han varit rotehållare vid 4 regementen hade varit att han aldrig sjelf anskaffat en soldat, och -högst sannolikt vore att efter det k. förslagets antagande skulle det inträffa ännu oftare och blifva ett normalt förhållande att sol-! daten antogesaf befälet och icke af rotehållaren. Beträffande aflöningen trodde tal. att den snart måste komma att höjas öfver det i förslaget bestämda beloppet, enär det dessförrinnan ej skulle vara möjligt att erhålla en fullt tjenstbar goldat. Detta. vore ej annat än en följd af framåtskridandet på detta liksom på alla andra fält. I afseende på den förlängda tjenstetiden hade det nu blifvit modernt att hysa fruktan för äldre soldater och general Trochu hade icke hyst förtroende till-de gamla gråskäggen. Men tal. trodde att man gått för längt i denna sak. Historien visade att Cesars veteraner, Gustaf TI Adolfs gula och blå regementen och Napoleon I:s gamla garde voro de förnämsta trupper i verlden. Tal. trodde fördenskull att det icke vore med någon fara förenadt att tjenstetiden icke vore inskränkt till 7 år. Men om nu också K. M:ts förslag på militäriska grunder ogillades, så borde man vara rättvis och erinra sig hvilka fördelar detsamma innehåller.-Befälet-komme att ökas, värnepligtsorganisation att införas och manskapet att erhålla en starkare öfning. Man brad väga fördelar och olägenheter mot hvaran För att tala om reservationen mot utskottsbetänkandet ville tal. erinra om att det vore lätt att i en så vigtig reservation uppleta några punkter som gifva stöd åt en mening, hvilken är motsatt reservanternas, hvilka sökt att framädraga hvad som blifvit sagdt både för och emot förslaget. Hvad tal. vid detta förslag hade tänkt sig var att det är ett sammanjemkningsförslag. Detta är ev stor fördel, och orsaken hvarför tal. gått in på detsamma är att då något skall göras må men 53 til stt det är utförbart och att olika åsgter kunde förena sig om detsamma. Det hade blifvit ystradt att ett sådant förslag ej bort komma -då vi redan ha en militärisk organisation för sårt försvar. Det borde dock ej vara dem, soma så säga, obekant, att hvart vi än se man söker att förbättra sina armborganisationer, I Frankrike förberedes en mycket stark organisation, Preussen lär väl icke hvila på sina lagrar; i Ryssland arbetar man på att införa allmän värnepligt, och äfven England har -vidtagit åtgärder för sitt försvar. Blott vi stå alldeles stilla, med undantag af att vi anvisat medel till betydliga utgifter; vi ha för öfrigt intet gjort, vi förhala tiden med att göra anmärkningar mot detaljer och under tiden skrider den stora frågan icke ett tuppfjät framåt. Tal. trodde, att en hvar som önskade något göra för landets försvar och insåge att vi behöfva tillräckliga krafter dertill, bör afgifva sitt votum för det k. förslaget. Slutlien var tal. öfvertygad om att det inom landet funnes en opinion som tacksamt hölle regeringen räkning för hvad den gjort och vore färdig att understödja henne på den väg Hon beträdt oaktadt den ringa tack hon derför hittills skördat. Hr von Ehrenheim trodde sig först böra med några ord uppträda till försvar för de 10 reservanterna. Det hade blifvit yttradt, enligt reservanternas eget medgifvanden, det k. förslaget icke vore rättvist, icke nyttigt och icke skulle åstadkomma ett starkare försvar än förut. Tal. kunde icke läsa reservationen på detta sätt. Der stode att reservanterna icke vilja ba sagt att icke ett resultat som komme rättvisan pärmare skulle kunnat vinnas: Behöfves det väl erinras om att det icke är gifvet, att en frågas lösning är så absolut riktig att man icke möjligen skulle kunnat finna någon bättre, och att man ändock kan blifva föranlåten att antaga denna lösning. Vidare hette det, att denna lösning af reservanterna erkänts såsom icke nyttig. Det hade dock endast blifvit sagdt, att om en alltför väsentlig förändring företoges skulle hela institutionen kunna komma att lemna ett mindre godt resultat. Slutligen uppgafs att reservanterna yttrat, det man icke skulle erhålla större-styrka än man nu har; de ha dock sagt tvärtom, efler att förslaget skulle genom den utsträckta värnepligten komma att föröka armåns äfning förstärka dess befäl och i alla