Aftonbladet – 9 oktober 1871, sida 2

YO Att den tyska enheten för hvarjo dag allt mera beföstags framgår af. åtskilliga större och mindre drag. Från den I Okt. skulle Ba den indraga ella gina diplomatiska och konsular-poeter och samtidigt har baierska regeriogen rapelierat siva sändebud i Paris, London, Briiesel, Karlsruhe och Darmstadt, hvilket uttydes söa ett förberedande steg att indraga sjelfva befattningarne. Deremot vägrar hov att ingå på planen om en gemensam förvaltnibg för alla tyska jernvägar och vidhåller, att, det i riksförfattningen uttryckligen antages, att Baiern i detta hänseende skall bibehålla sin särskilda ställning. 1 Sachsen bar den förut varande premiermi nistern Falekenstein afgått och blifvit efterträdd af Friesen, hvilken man anser för en ifrig anhängare af den tyska enheten. Falo kensteiv, hvilken sedaw 1853 varit ledare af kyrkooch undervispingsväsendet, och i denne ställning vunnit-semmma-snecende sor Mähler i Prensten, vemligen att vara en afgjord försvarare ef den ultraorthodoxa och högkyrkliga riktningen, bar på denva plats fårt till efterträdare en profesgor Gerber vid universitetet i Leipzig. Men: oaktedt denne ätt döms efter hans föregåenden som president i synoden ingalunda kan antagas vara synnerligen frisinnad i kyrkliga frågor, är hen dock att föredraga. tramför den person, hvilken först nämndes som Falckensteins efterträdare, nemlig en lr von, Zehemann, hvilken är chef för det sachsiska. jonkerpartiet. Vidare arbetas med stor ifver på affattandset af en ny enhetslag. En gemenstm konkurslag skall redan vara färdig till föreläggande för den snart sammsuträdande riksdagen, och justitieministern Eeonhardt är för närvarande sysselsatt att leda. förhandlingsrne i det store utskott af fackmän, kom skall underkasta förslaget till en ny civilprocess. den slutliga undersökningen, Förslaget tillen strafflag är också färdigt; men det kominer att ytleiligare geromgås, och har derför blitvit eätdt omkring till domstolar och fuckmän, på det ätt de skola et ifva yttranden deröfver. — Det berä i are, att riksksöslered och fioavsministern blifvit eniga om ett förslag till en myntreformy enligt hvilket 10 groscben, således en tredjedel af en: thaler, skall blifva myntens het (mark) och guldmynt Fräglas till 18, 20 och; 30 mark, såledeg 5, 652 och 10 thaler: Säkert står denne börjen till guldstandard i öfverenastämmelee med de franska milliarderns. Enligt hvad det säges skall en icke obetydlig sötma; 40 millioner tbaler; depos neras i skattkammaren antingen i mynt eller plantsar, försatt utgöra en reservfond i bändelse af krig, och hvilken skall ställas under speciel tillsyn af riksdagen: -Häremot opponerar rig duck den demokratiska pressen i Tyckland, hvilken påstår, att som det är folket i. vapen. kom besegrst Frankrike, är det derföre också folket, som i främsta rummet bör skörda frakterna af stridens storartade resultat och protesterar på det ifrigaste mot upprättandet at de i och för adninjstrativa ändamål afsedda s.k. eiserne fonås, hvilka Bismarck är särdeles angelägen att få till ståod, för att i allan hänseenden göra regeringen så mycket som möjligt oberoende af 2 Syr vn bevillaingar. Hvad angår gozationerna till härförarre och statemänven, tyckes, märkligt nog, ännu ingenting derom vsra bestämdt afgjordt. Ealigt ett mycket gängse rykte skulle såväl Bismarck som Moltke ha motsatt sig, att Mantsuffel erhölle någon donation, och flera bögre officerare skola ba förklarst sig icke riljs mottaga denna ära, om de skola dels den md honor Hen anses nemligen för ed mycket medelmåttig härförare och beskylles att gagnlöst ha offrat sitt folk, hvarjemte hans skryt och hans jögtande efter hofgunst gjort honom särceles illa omtyckt. Bland de generaler, som sknlls erhålla andel sf de fyra millionerna, nämnes först och främst prins Fredrik Carl, ät hvilken riksdagen år 1867 icke ville bevilja någon dönstion, de tre at bscheferna Moltke, Blumentbal ch Stille, samt de tre kärbefälbhafvarne Goeben, Voigtz-Rheetz och Werder, vidåre de trej sydtyska krigsministrarne Prsnekb, Suckow och Boyer, och slotligen komma de tvenne statsmännen Delbräck, president i rikskancelliet, och Jolly, B:dens premierminister, som begge hafva på sitt sätt lagti dagen stor ifver och utöfvat betydligt inflytande på den tyska enbetssakens irämgång. Den årliga kongressen af de profestäntiska konfessionernas delegerade i Tyskland öpppades denna Bång i Darmstadt. Den har öppnat sina arbeten, hvilka uteslutande komva att röra sig omkring den situation; som de ultramontana lärorna skapat icke allenast för katolikerna, utan för alla kristna konfes