Aftonbladet – 7 oktober 1871, sida 3

Tidningsöfversigt. Kalmar yttrar vid vaderrättelsen om de negativa riksdagsresultatet följande: Försvarsfrågan är således för denna gång afgjord och på ett sätt, som en hvar kunde förutse, om man också i det längsta hoppsdes att nationens ädiare instiokter Skull segra, Då vi emellertid icke ega våra öder i vår hend, så kunna vi blott önska, att der kamp, som i måndags afton utkämpades riksdagens plena, icke mätte halva varit Sveriges sista sirid; och att sönerns af de män, soi pu fMåhända. jubla, som om de vunnit en seger, icke måtte en gång i framtiden, instackna i främmande folks srmee och utsläpade att gjuta sitt blod på främmande slagfält, fälia öfver sina föder or men, som skola störa deras eviga bhvila. Omröstningarne i Andra kammaren hafva nu tydligen ådagalagt, att det icke är indelningsverket man vill hafva boit, att talet om dess bördor och trassel är föga uppriktigt menadt, utan att det är värnepligtslagen, folkbeväpningen, som representanterna för Sveriges trustoch rotehållare ej vilja veta af. Men om det så förhåller sig, så är det icke regeringen, icke en krigsminister och ett parti inom riksdagen och landet, som blifvit besegrade, utan det är fosterlandets sjelft, dess vigtigaste och dy.aste intressen, som nu blifvit prisgifna ät ett litet partis godtycke. Och hvåd har detta parti vunnit? tet, utom oviljan från hela den fosterländska opinionen i landet; indelningsverket står orubbadt qvar. Och hvad kan det i framtiden vinna? Detsamma, som det nu har vunnit. Det skall än en våvg måhända ställa sig som ett passivt binder för hvarje slag af högre samhällsatveckling, men aldrig förmå beherrska denns utveckling. En vinst torde vi dock alla hafva skördat af denoa strid: insigten uti, ätt ett statsskick, söm lägger en sådan passiv makt i händerna på en enda jemförelsevis liten sambällsklass, är odugligt ör vår tid och vårt land,och då vi ej kunna på tillbaka, så måste vid framåt — framåt ill utvidgade kommunala och politiska rättigheter.n Tidningen Upsala yttrar: Hvad vi förutspådde, har sålunda inträffat: rotehållarne tyckte, att den gäfva som regeringen erbjöd dem, var alltför ringa; de vilja hafva indelningsverket helt och hållet upphäfdt. Sker icke dette, så må — tänka de — landet fortfarande blifva försvarslöst, ett lättfånget rof för en förstkommande ly-sten eröfrare. Det är svenske män, som så tänka, så tala, så beslutal... I Svea rikes historia skola våra efterkommande en gång med harm läsa, att den svenska bonden år 1871 vägrade att göra något för sitt länds försvar derföre, att han ej fick en på jorden hvilande grundskatt efterskänkt. Om detta kommer att lända samme bonde till heder, må han sjölf afgöra::