Aftonbladet – 7 oktober 1871, sida 2

att hon inte går ur fläcken, förrän bon talat red eder; hon gräter och bär aig ät som en vanvettig — hon säger act kungen ären vän till henne, att bon kos honom har spisat tillsammans med eder i Tnilerierna. Det är förfärligt! Ni borde bli rasande på sådana äfventyrerskor. Gå ni er väg — kungen, Tailorierna! — Hvad heter damon?, ropade han msd en nästan af rassri qväfd st Ba Hoa har inte sagt mig sitt namn. Fråga derom, äsnal, : Caron skyndade ut, men innan han hann stänga dörren, hörde han äunu dessa ord ar sin uppbragte förmen: Ifall denna sak ej är afgjord innan tre imiouter, så smider jag honom i arresthälan för den öfriga delen at nutten. Ny förlägevbot! Damen ville icke säga dörrvakten sitt oc Hoa förklarade för honom ganska bestämdr, ati hon blott ville gifva sig tillkänna för vrofekten sjoli. Detta svar, som Carun betraktade såsom sin dödslom, gaf den, till hvilken dat med skölfvande stäm.sa fverfördes, något att tänka på, Med en meaniskokänvares fina takt, insåg han, att en dam, som var nog dristig att våga sig in i polisprefekturen, att med en bårdnackenhet, som: sökte sia like, vidblifva att appfordra prefekten tilj ett samtal, och som vägrade att nämna sitt namn, sedan hon ikväl åberopat sig på konungen sjelf, med ara att blotta sig i hög grad och förlora rukten af sin halstarrighet, ifall hon tillät ig att broka falsks föregifvanden — i hvad all som helst förtjenade att höras. — Derför rttrade han till Caron: Då denna dam inte ill säga sitt namn, sä lät beane uppskrifva let och bringa mig det usder kovert. En djäp sack hördes från damens bröst, lå detta svar öfverfördes till henne. Hon