Aftonbladet – 6 oktober 1871, sida 3

8 CC, MER ASPE OTARRA ASAT SIISRRS, PTE a SAREASRAVSRESS sig de uppoffringar som densamma medför. vv motiveriogen en utskottsbetänkandet hade framgått, att en tanke på konskriptionssystemet hade föresväfvat utskottet, men detta hade icke sagt hvad det menar med ett konskriptionssystem, och om det system som detsamma föreställer sig verkligen är ett försvar, derom lemnss kamrarne i okunnighet. Utskottets pligt bade varit att, om det på denna grund vill bygga ett försvar, äfven draga upp konturerna till detsamma, men detta har ej skett. Man frestas deraf att tro, det utskottet snarare betrsktar saken såsom en ekattelindringsfråga än såsom en militärfråga. Vid sådant förhållande och då så olika åsigter angående sättet för trågans lösande äro rådande, synes det vara en ovilkorlig pligt för det utskott kamrarne tillsatt att framlägga ett kontraförslag till konskriptionssystem, på det att man måtte kunna , j bedöma hvilken väg man. bör gå. Utarbetandet ; Jaf ett sådant förslag skulle fordra att utskottet förvandlade sig tiil en landtförsvarskomite. Såsom Tutskottet nu bandlat hade det ställt sig på en ståndpunkt som för detsamma visserligen vore be. qväm, men för fäderneslandet beklaglig. Om i enlighet med utskottets betänkande regeringen framkomme till representationen med ett förslag om konskription, så var tal. fullt öfvertygad om att mången som nu gillat detta system, emeåan han föreställt sig att detsamma icke skulle medföra ökad tunga, icke skulle godkägna detsamma. Men hurusom helst vore det, som sagdt, en pligt för utskottet, såvida saken skall kunpa föras framJåt, att afgifva ett kontraförslag, och icke komma I med ett rent afslag, och tal. ansåg derföre att en återremiss vore det mest önskvärda. En tal. hade yttrat, att det vore vida bättre att göra intet än Jatt icke göra något godt och bättre att afslå K. M:ts proposition än att ingifva Big på jemkningar och korctraförslag, men enligt talarens åsigt vore mycket vupnet om en återremiss gjordes. Tal. visste icke huru denna fråga skulle kunna föras framåt om icke representa;ionen vill göra något. K. M:t hade framlagt sitt förslag vid förra riksdagen på grund af föregående riksdagars beslut, och alla K. M:ts förslag i detta afseende ha varit följder af riksdegernes påtryckning. Om det nu föreliggande försleget till lindring icke skulle vara antagligt, bör riksdagen säga hvari det är oantagligt och, om den i det hela gillar den väg, Bom chefen för landtförsvaret gått, säga hvilka förändringar som böra tg men om den icke gillar densamma afgifva nytt förslag. Tal. yrkade fördenskull återremiss. Grefve Henning Hamilton yttrade, att ehuruväl endast första paragrafen blifvit föredragen han likväl komme att utlåta sig äfven om frågan i dess helhet samt isyonerhet andra och tredje påragraferna, evär bifall till första punkten äfven innebure bifall till dessa. De ord tal. vid remissen sf hr von Kocbs motion yttrat, hsdåe inom denna kammare blifvit stämplade såsom egnade att bilda en klyfta emellan de olika åsigterna i ett ögonblick då enighet vore af nöden. Talaren hade kanske bort känna sig smickrad öfver att en så stor vigt lades vid bans ord; men icke ena denna ringa tröst återstode honom, ty man behöfde icke med stor uppmärksamhet ba fölit tänkesättet i landet för att veta att derna olikhet i åsigter förefusnits långt innap tal. yttrade ifrågavarande ord; åtminstone Finer man detta afgjordt genom det utskottsbetänkande som ru är föremål för pröfning, ty detta visar, om något, att klyftsn är Å stor, att den mellan sina väggar rymmer ett helt kaos. I detta betänkande fonnes knsppt något sammarhsvg alls, om man icke deri skulle kunpa urskilja tvenne meningar som uppträda stridarde emot hvarerdra, ehuru föremålet för Zersg täflan på sin höjd är den förseglade sedelns gunst, ty ingen har ansett att man genom en seger skulle kunna vinna något. Man finner detta af de motiv utskottet anfört. Hvad som måste förundra i detta betänkande är att de som vilja försvara in grerke ha mot K. M:ts förslag, hvilket också afser indelningsverkets bibehållande, anfört de allra starkaste skäl, under det att de som hufvudsakligen vilja hålla på beredandet af fördelen åt rustoch rotebållare röstat mot samma förslag, hvilket dock afser att åt åtminstone en stor del af rostoch rotebållare medgifva fördelar, som tal. för sin del skulle vara benägen att tillstyrka, och som han trodde billigheten fordra. Det enda som mariteten inom utskottet i sin motivering framhållit är styrken af en armå6, grundad på allmän värnepligt. Med senare tiders tilldragelser för ögonen, kan icke förnekas, att det ju icke är möjligt att på grund af allmän värnepligt bygga ett starkt försvar. Men denna fråga är icke omtvistad, utan frögan är: vill folket åtaga sig en utvidgad värnepligt och den ökade tjenstgöring som erfardras iör ett starkt försvar? Tal. trodde sig kunna nekande besvara denna fråga. Då man påstått att förslaget om ökad värnepligt redan väckt missröje inom landet, hade det invändts att det vore den ökade öfningen för stammen som åstadkommit oro; men tag bort denna ökade öfning, och det är fråga om, huruvida vi ega något försvar alls, och värnepligtslagen blir, om ej beväringen öfvas tillräckligt, blott en papperslag, Men om de 90 dagornes dfning varit tillsäcklig för att uppväcka stort motstånd, huru vill man då tänka sig, att en lag om allmän värnepligt skulle kunna vinna bifall, förutsatt att hvarenda värnepligtig skulle bildas till soldat? I vårt land trodde tal. således icke, att en utsträckning sf värnepligten kunde låta sig göra. Detta system kunde användas i länder som äro öfverfolkade, och der, hvarest klimatet tilläte jordens brukande helå året om; men i vårt land, der man seknar arbetskrafter, och hvarest de som egna sig åt jordbruket, måste vara tillgängliga då detta behöfver dem, der utgöra dessa förhållanden ett hinder som icke någon lagstiftning kan skaffa bort. För att afhjelpa detta har riksdagen och K. M:t förenat sig i att stammen och beväriogen böra ökas. Men stammen beror såväl af befäl som af soldater, och frågan inskränker sig derför till att afgöre, icke om hela indelta armen kan bildas till befäl, utan om man dertill kan bilda en del af densamma. En omständighet ville tal. särskilt framhålla. Utskottet hade fäst sig vid slzzanna värnepligtens inflytande såsom medel ti1: uppfostran genom den tätare beröriog den Ästadkommer mellan olika samhällsklasser. Tel. erkände sanningen af detta påstående och ville gå så långt, att ban trodde, att om den allmänna värnej ligten varit tillämpad en längre följd af år, så hade aldrig ett sådant betänkande som det särskilda utskottets här blifvit skrifvet. Men en fråga är dock om icke ett folk som eger frihet, bör söka sin uppfostran i hemmet, i skolan och i lifvet — icke i öfningar för kriget. Detta hvad beträffar den allmänna uppfostzan. De 10 reservanter som förenat sig om K. Mustör slag hade i sin motivering af detta förslag mer än behöfligt visat de hinder som inom representationen måste möta detsamma. De ha dock sökt vederlägga sina egna anmärkningar dermed, att de icke kunnat finna något bättre, och genom för. hoppningen att man i framtiden skall kunna undanrödja de brister som i förslaget finnes. Men om icke något bättre om detsamma kan sägas, så kan det också med lugn förkastas. Den enda motivering som man i detta betänkarde kan lära i dess helhet utan att träffa på motsägelser eller ett, temligen rikt ordflöde på den som örekommer general Björnstjernas reservation. Man ser idensamma, att han eger sin egen öfvertygelse, avilken ban icke tvekar att uttala. Tal. hade blott Önskat att den värde reservanten icke endast, ställt sig på granskningens och förkastelsens negativa ständpunkt, utan med samma klarhet, med hvilken han visat olägenheterna af det behandlade förslaget, uttalat hvad han anser böra göras. Ingen är dock pligtig att säga mer än hvad han vill, och må bända har reservanten icke funnit tiden vara ipne för att åstadkomma ett bestämdt förslag, Talaren skulle dessutom önskat att reservanten, som hufvudsakligep riktat sina anmärkningar mot det k förslaget, måtte uttalat en bestäm förkastelsedom mot den slutstrof som förekom iutskottets behardling af första punkter i nämnde förslag. Man kan vara af olika mening om K. M:ts förslag, men man ara det, och är det ieke beller inom a FF RF MM FER ce-r i