Aftonbladet – 6 oktober 1871, sida 2

;ventuel afgång af ministören straxt vid vörjan af parlamentets sammanträdande. Konungen af Spanien återkom till Madrid len 1 Okt. efter sin 30 dygns långa resa i provinserna. I Logrono sammanträffade koungen med den nu 80-årige krigaren och statsmannen Espartero eller Segerhertigen. Espartero, klädd i general-kaptens uniform, hade infunnit sig vid jernvägsstationen och helsade konungen välkommen med ett tal; hvari han bland annat yttrade, att han skulle hafva infunnit sig i Madrid, om hans helsotillstånd tillåtit det, för att lyckönska konungen till hans uppstigande på den helige Ferdinands tron och liksom hela folket hylla den unge monarken, hvilken folket betraktade såsom det starkaste stöd för landets frihet och oberoende. Konungen har under sin resa emottagit närmare 30,000 petitioner och utdelat stora summor till välgörande ändamål. Det tyska partiet har den 27 och 28 Sept. I badorten Teplitz i norra Böhmen hållit en större sammankomst, hvari de flesta framstående deputerade, som hafva lemnat landtdagen i Prag, deltogo. Ursprungligen skulle mötet vara en vetenskaplig sammankomst mellan den tyska historiska föreningens medlemmar i Böhmen, hvilken har sina filialafdelningar i flere städer; men.under nuvarande förhållanden fick mötet en afgjordt politisk karakter. För att gifva demonstrationen ytterligare eftertryck, hade man beslutit att samtidigt med föreningens möte hålla en folksammankomst; sedan åtskilliga tusen personer från landsbygden hade infunnit sig, ingick ett förbud från stäthållareskapet mot folkförsamlingen. Förbittringen bland alla tyskar är gränelös, telegraferas det den 27 September från T plitz till Neue freie Presse. Emellertid höll den historiska föreningen sitt möte under lifligt deltagande från den tyska befolkningens sida. Skyttekåren i Teplitz paraderade, turnare bildade espalierer på gatorna, de flesta husen voro smyckade med svartrödgyllene flaggor och blommor; sångföreningarne sjöngo Die Wacht am Rhein, som nu blifvit de tyska österrikarnes älsklingssång, just emedan den betonar sammanhanget med det öfriga Tyskland. Hufvudtalarne vid den stora bankett, som firades på rädhussalen, voro naturligtvis den tyska oppositionens ledare, de förre ministrarne och professorerna vid universitetet i Prag, Herbst och Hasner. Presidenten i den historiska föreningen i Teplitz, dr Pickert, förklarade, att Österrikes historiska uppgift var omvänd; i stället för att utbreda kulturen mot öster, förde det barbariet mot öster. Vi vilja — yttrade talaren till slut — bekämpa en statskonst, som skall göra en evig omskiftning till sia princip; vi skola bevisa att riket och kejsareg stå öfver konungen.. Dessa ord mottogos med stormande bifall. Herbst prisade det svartrödgyllene baneret som en symbol af politisk kraft och frihet. Vi tyskar — sade han — hafva vår författningsrätt lika väl som de andra nationaliteterna; från denna rätt skola vi aldrig afstå! (Aldrig! Aldrig! ropade åhörarne). Czecherna äro så nådiga att vilja beskydda vår nationalitet, men vi undanbedja oss detta beskydd. (Stormande bifall.) Den tysk-böhmiska befolkningen fordrar ingen nationsleuria på landtdagen i Prag, den stöder sig på sin gemensamhet med alia andra tysk-österrikare. Ingen makt skall kunna sönderslita sambandet oss emellan!o Deputeraden Schmeykal från Prag förklarade: Vär gamla österrikiska infödingsrätt skols vi icke utbyta mot en czechisk infödingsrätt eller låta nedsätta oss till medborgare af andra klassen! Vi skola icke längre deltaga i denna politiska pantlek. Det skall visa sig, att vi-österrikare äro en lefvande och stark gren af det stora tyska trädet!s Andra talare angrepo häftigt regeringen, hvilken beskyldes för trolöshet, pligtförgätenhet o.s.v. RE slutade med eit stort fackeltåg till den förre ministerpresidenten Hasners ära. Prsp sVbin wat SRA Jr