Aftonbladet – 5 oktober 1871, sida 2

röm, som drifver båda de gamla politiska .rtierna med sig. Detta gäller isynnerhet ed afseende på utrikespolitiken, i hvilken ris säkert hede kunnat få etträddniogens okare, om de i tid intagit en bestämd håll-ing på detta område; men det är en känd ok att Disraeli och lord Derby i den frågan ogla i Manchesterpartiets kölvatten lika väl om Gladstone och lord Granville. Till Augeb. Allg. Ztg och Neue preussiche ita skrifves lika lydande från Wien: I de iplomatiska meddelanden, som äro sända ill de främmande regoringarne rörande samsankomsterna i Gastein och Salzburg, har on-interventioosprincipen — blifvit uppställd om grandval för den yeka och österrikiska solitiken, och dessutom hafva de båda staerna genom att tillägga, att de zkulle sätta nycket värde på att se denna princip allänt erkänd, uttalat den förhoppningen att främmande makterna skola biträda denma. Detta har redan blifvit gjordt af cabinetterna i London och Florens, under det a och frenska regeringarne hafva yttrat a önskan, att nen-intervontionsprincipen rst mäste underkastas en noggrannare pröfsing och begränsning. Det ryske kabinettet skall till och med ba uttalat hvilka gränser det fann nödvändiga. Sista telegrammet srgående fredsligan i Lausarre är ef den 29 September. Kongressens Bista möte började med ett tal af on från Trier, engående den allmänna politiska situationen. Han rekommenderade der fredliga reformen genom den allmänna röstätten i motsats till omkastningarne genom vapevmakt och försömde i starka uvitryck ar nen 2f Elsess och Lothricgen. Gsegg rån Baden framhöll den eetsen, att republibör vara upphöjd öfver den allmänna trätten. Lemonnier, köpman från Bern, ansåg att fransmännens moraliska bämnd bör bestå i att införa republiken i Berlin. Simon försvarade Thiers, emedan hans politik begsgnar endast fredliga medel, Dervid uppstod en häftig menirgastrid på gellerierna, i det några åhörare byasjede, medan andra applåderade. Ordföranden Eytel förklarade kongressen vera afslutad. hörarne från Lzusanne lemnade mötet under ropen: Lefve Simoa från Trier! Till Cayenne med kommunenl, Till att bivista kongres:ens möten hade bland andra äfven Gambetta och Mzzzini erhällit inbjudning, men, såsom vi berättat, hade begge i brei ursäktet att da vore förhindrade att ivfinna sig, I deutiändska bladen meddelas begges eva Gambettas brej är al följande lydelse: Jag har erhållit eder vänliga inbjudning till fredsoch frihetskongressens sammanträden. Jag känner mig särdeles hedrad af,detta bevis på edra sympatier och tackar förbindligast derför. Mina Å mångfaldiga och angelägna sysselsättningar hisdrs mig att antaga eder inbjudning. Men med kela den frimodighet, som man bör visa emot ädelt sinnade män, tillägger jag: Jag beklagar detta endast till hälften. Jag bar aldrig varit en ifrig anhängare af kosmopolitiska idger och principer. De hafva något alltför idelt hos sig, trots vissa I glänsande och ekimrande sidor. Jag tror, att deÅ rag bufvudsakliga verkan är att hos sina anbängare tillintetgöra eller försvaga kärleken till fäderneslandet och de medborgerliga pligterra. I vårt lands nuvarande ställning beror deremot allt på, latt sinnena mera än förat sluta sig till den natioI nella uppoffringens principer, och att de återfinna sin moraliska styrka i den franska iden. Jag är I skar mitt land högre, än att jag skulle vilja uppoffra någon del af dess välgång och dess kraft åt ett system, zom kanhända är mycket förträffligt, men som kanhända också endast synes vara det. Mazzinis bref lyder eålunda: Jag frambär min stora tacksamhet till ming vänner i Schweiz för den inbjudning, som genonm eder bemedliog kommit mig till handa. Orsaker, gom äro vidt skilda från politiken, hindra nig att deltaga i kongressen. Hvad hade jag föröfrigt der att göra? I kunnen icke hysa något tvifvek derom, att ligan eger mina sympatier. Freden, friheten, associationen — det är vår nya epoks foribel, det ideal, com vi — I gåväl som vi — eftersträfva. Men derom är det icke frågan Det gäller endast de medel, genom hvilka vi kunna Spana vårt högsta mål. Beträffande denna punkt öfverensatämma vi icke. I tron er kunna uppnå målet genom ert fredliga aposatolat; äfven jag önpskar det, men hoppas det icke, emedan den republikanske institutionen öfverallt mäste ersätta. den förfallna och träda i stället för den till fantom vordna auktoritet, som man kallar monarki. Utan att kränka någons rätt, uten att gripa tillbaka i det förflutna, utan att rubba något samhälies grundprinciper, måste egendomen ingå i framtidsarbetet, måste den innerliga föreningen mellan kapital och arbete upphäfva arbetsklassens fattigdom, dess ängsliga ovisehet och den olikhet, hvilka för närvarande äro rådande. Endast genom: ett stor enropeiskt krig kan detta uppnås. Vår uppgift består deriatteå mycket som möjligt förminska jen tidrymd, som skiljer oss från vårt mål, och att söka få slut på den sorgliga och skeptiska. öfvergångsperiod, som verkar förlamande korrumperande. Derigenom skall striden blifya minst smärtsam, kortast och den sista. För mig är det en pligt att söka ett starkt och heligt initiativ hog folket. Jag arbetar med mina vänner, så mycket mina krafter tillåta det, för att koncentrera elementen till en genom tron renad verksamhet. För er heter det: Våra vägar gå ännu fortfarande i parallel riktning. Vv EF RT 1 2 ee Den brasilienska deputeradekarmaren lä-Irer ändtligen ha antagit lagen om negrer nas frigörande och denva Jag är nu under diskussion i senaten. Sålunda kommer då denna stora reform, som sä länge med läng tan emotsetts, att snart blifva verklighet. Konungens resa till Norge. I Morgenbiadet tör i tisdags läses: I dag säges befalining vara utfärdad att företaga de pörs. MÅ, LL CA