Aftonbladet – 5 oktober 1871, sida 2

Drottniog Victorias heisoUllsispd her, få-jaen m beksnt, på senssto tiden vsrit klent, och törs stän en bulletin då och då utfärder, i bvil!nring sn det heter, att hennes maj:t nu är pålskol itlringsvägen, vill dock ingen rätt tro derrå.l det ertill kommer, att hennes sinnestillstånd päpeligen kan sägas vara tormalt, Att döma f hvad då och då berättats kan man nästan ) Lat etvifla att hon varit vid sina sinpens fullajlgres ruk sedan prins Alberts död, och det ärbSim fven sa känd sak, att lord Palmerston nå-litis on tid tänkte på att förmå henne att ab-lfrec ikera; men hans egen ställning var då så jröt ritisk, att ban icke vågade görs allvar aflvap in plan. Under dåvarande förbällandenisnr unde drottning Victories tronafsägelse ha frå: aft en vigtig politisk betydelse, emedan sijker cationen var sådan, ait kronan fällde ut-rös jaget mot lord Pslserstons antityske poh-jans ik, och detta nederlag bar han med ganska bes tort tålamod. Huruvida heones abdikation mo u skulle utöfva något synnerligt inflytandej eg å Poglenda förhållanden och ställning ellersto im hon aflöses af prinsen af Waleg, är der-jöet mot ett stort spörjsmål. England har pålapi len senaste tiden gått så långt framåt i en Ikoj sestämd riktnicg, både bvad den inre och den i Le yttre politiken angår, att det knappt längre j Sir står I någon statsmans makt att förmå det imo beträda en annan väg, och ännu mindre ärj sronans invebafvarsre i stånd dertill. Olika meningar äro rådande, huruvida man lyckönska Eogland till dess utveckling eller beklaga det; några mena, att det går en på-hbir nyttfödelse till mötes och att dec engelske l de folket, både på grund af dess nationalkarakter och emedan det t så länge undar en) oo fri författniog uten farliga eller förstörandejre skakningar, skall burna omskepa sin sociala kö och politiska st medan andra bålla före att det har kuminorat och skall sjunka ned från sin höjd; men derom fiones krappi mer än en mering, att det gamla officiella si Ergland, som var grundadt på århundradens ev tradition, med stora steg går sin undergång In till möter, såvida ej ha i atniog eger rum. BE emellertid blowt som samla alla p vid Oid Eogland,, i ott sot som var Pal eatens pr g er de bestående förhållandena icke göra syajs ocrligt till sake . Då frågan om abdikatio-o: nen nu kommit på tapeten, kan orsaken der-)e till med visshet söka: dori, att Giadstonel begagnade krorans makt för att genomdrifva billen om upphäfvande sf officersfallmaktersyy: jaing emot öfverbusets votam. Dettale steg väckte mänga betänktigheter bos Gladec swnes egna anbängere, medan tories lite elakt) d skade whigs och de radikale till attd ögat upp för kronans makt och prerogstivor. Här her sgifvits ett prejudikot.g som framdeles ken hjelps en minister ur kni-1e pan, och om ran skall vida-o bygga derpå, lg er det parti, som åtmiastons enligt sin u tradition är kalladt att veka öfver kronans? ivilegier, vara bärmast till stt draga för-(y gel deraf. För ett msn skoll kunna manö-lp vrera med kronan som aktiv deltagare i po-ld Hitiken, måste kronans innebafvare vara enf psreonlighet, om hvars förmåga att fatta de I! spörjemäl, rörande hvilka beslat skola fattas, ) inga tvifvel kuna uppstå, och bärigenom har 7 bett naturligt tanken blifvit ledd på drottning In Victorias abdikation. Det är enligt de före-)f fallna omständigheterna tories som bresgt h denna kinkiga sak å bano, och Disraeli bar också slutit sig öppet till den, i det han vidjå en skål för drottningen, som han nyligen föreslog vid en bankett i Irland, uten omsve, förklarade, att hon j är i stånd att regera landet. Henones naj:te helsa, yttrade har, har under flera är framkallat oro hos henInes owgifning; men det är dock först under linnavarsude är som inndet blifvit noderrät-e ltedt om det betänkliga i hennes tillstånd.(!l Jag tror mig kunna säga, att ingen förbätti ring ivträdt och jag froktar för, att en längre tid äran måste förflyta invan hennes helxs åter blir af mer pålitlig beskaffenbet. Vi kunna ej, enligt min åsigt, tillsluta ögonen I för ett det måste dröja äcnu längra tid innan hennes mej:t ken uppfylla de offentlige pligter, af hvikes uppfyllande bon kände l stolthet och glädje, emedan de srtte hanne i beröring med hennes tolk, Vi kunna varklligen icke dölja för oss att drottningen hvariken i fysiskt eller moraliskt (mental) hänseleude är i stånd att uppfylla dessa pligter.! I Sedan det dristiga scrån ar gjordt, öf-1c I vergick Disraeli till att lofp drottningen Is j änou starkare hyperboler än det till ochi I med i England är brukligt vid dylika tillTsällen, i det han bland annat sade, att hon I mycket noga satte sig in i hvarje sak innan i höa underskref den, att efter Peels, Derbyslc loch Palmerstons död ej längre fanns i Evg-(4 liand någon statsman, som till den grad som: drottningen var hemma i Englands vigtiga I yttre och inre frågor under hesnes trettioj fyrekriga regeringstid mm. m. Hur vackert i villerna än blivit förgylida ha de dock be-j: lrunnits vara för starka att svälja för Glad-j: I stones organer och de rikta derför do häftii geste angrepp på Disracii och tories. PreI mierministern tyckes vara mycket belåten li med att hafva en soverän i drottniog Victorias tillstånd till sin disposition, och hans tidoiogar afvisa med indignation tanken på att drottningen skulle abdizera eller aflösas af ett regentskap, dervid icke underlåtandelj att hegsgaa Disraelis egna ord till bevis på, att hon är i besittning al en alldeles ovanlig j imsigt och arbetsförmåga. Disrarli beskylles för iloyalitet mot drottningen och för att haj -jumgätts med lömska planer, dem en engelsk genna nästan vägrar att nedskrifva på peret, Torytidningarne taga Disraeli i försvar, men vägs ännu ej bekänna, att bakom hans yttranden ligger ett yrkande på drottningans abdikation. De ödesdigra orden orm drottningeos fysiska och moraliska, oförmåga ba i några tidvingars referater al talet blifvit uteslutna, sanuolikt med afsigt, och tl man tager sig deraf anledning till att be. tvifla, att de vercligen blifvit yitrade. — flen skrifvelse från London till Augsb. Alig. I Zeitnng beskyllas torios nästan för att ba I stiftat eu sammansvärjning mot drottningen, loch korrespondenten tager parti för henne s med en iiver, som vitnar om att tyskarne lännau icke ha glömt åa tjenster, som hon visade dem uuder Palmerstons dagar och göre sig räkning på att få ytterligare hjelp laf heane i en framtid. Prinsen af Wales påstås lata åt tories, men om detta parti i I I färaning med honom eakall kunna uträtta annat Ro