Aftonbladet – 5 oktober 1871, sida 2

TIULTBGERUUS IOT GIVEN UV BICSv SALWVBUTV ARN så långt hafva vi, Gadi lo, icka ännu fök mmit i landet, att såsom i södern mminietkriser, tillställas snart sagdt för ro skull h framkallas endast genom partichefers ss mpna täfllsrn om akter. Ö unc För motständarne till det nu fallna k. föroch aget torde det ännu vara för tidigt attj9r bla, ty om, hvilket icke är gifvet, de nu kv uiie komma till väldet, så torde det för Fr n blifva mycket svårare att ntarbeta och rm. snomdrifva ett ändamälserligt armö-orgaritionsförelag än ait, än under den ena, än der den ändra förevändningen, endast ropa j till hvad som föreslås, och det kan gana lätt hända att deras fröjd icke blir sär0 les långvarig.. led N. Dagligt Allehenda yttrar i afseende l ry, å den afgångna ministören följande, som är anska märkligt, då bladet i fere särskilda la: vi varit dess motståndare: As Vi betvifla, att den ministerkombination sn åvägabriogas, som ibärdigare fuoliföljer Ike itt mål, än de nu afgångns konungens råd-!ha ifvare. De hafva gång på gång försökt att jni stadkomma en rimlig lösnicg af den stor2lsa rågan. De halva vid Kallt sig till delar rundsatser, som riksdagen sjelf öfrerens-leg commit att lägga till grund för vårt försvarsIlig räsen. De haiva med en flit och ett tåla-g: nod, som äro beundransvärda och som sjalivs I ai lerag motständare måste erkänna, utarbetat I detalj alla möjliga dithörande frågor, jemtal at Big efter uttaiade fordringar och gjort ir lt för att meddela riksdagen uprlysningarly mm det tillmötesgående, som ionehållits i delfö ramlagda förslagen. Och till tack härförjst vafva de hos riksdagens Andra kammarejte ndast rönt pröf på ett ständigt vääsndejk uotständ, som till en början yttrade sig med lt så myckon aktningsfulibet, att oppositionen In bemödade sig att i siu ordning framställa a motförslag, men som slutligen kulminerade iln tt rent afslag, utan försök att sätta något ib annat öd torma Hoskler i stället. Och lik-ji som detta icke hade varit nog, sned man afja krigsministerns lofvärda bomödanden attmos;k difiera sitia förslag efter den för handen va-14 rande verklighetens fordringar ef förgiftad jd dolk, som dock var för trubbig för att djaptjb kunna såra. Detta ställer dock icke afsig-t ten i vackrare dager. Påståendet, att manjd skolie hafva förlorat förtroendet till krigs-I ministerns förslag, derför att de skulle hatvat stätt i strid med bvarandr ett af deil est ögralnlaga änfall, 6om förekömmit inomit vårt offentliga lif, ntom det att det grundari: sig på en faollstävdig osanning. Det är nogjl sannt, att angreppet bemöttes red en hög-l tidlig och enhällig protest i Första kamma j: ren deh att ärven i den Åndra flere talare uppträdde skarpt deremot, men bijerta motsatser härtili bildade dels grefve Posses ochi friherre Eriesons oblyga sätt att besvara denna protest, dels den omständigheten, att ingen enda inom denva kammares majoritet hade nog ridderlighet att nppträda mot ott tillmäls, som väl ej kaonat tillvinna sig åtmiostoa2? aila dess ledsmöters Oaktadt detta misstroen vet från ett håll, som för gt var dertill oberättigsdt, äro väl dock meningarne hos alla lidelsefria eviga derom, att väl sällan en minister lemnat sin post med ätnjatands af så allmän akta för sina ärliga, om cck ej med fra kröata, bamö-! danden att lösa försvarsfrågan som den nu algångne krigsministern. Da, som kommaj att upptaga arbetet efter bozom, skola kan-. ske. blifva de, som, dä de få pröva sina krafter derpå, ekola a bäsia vitnesbördet om, att denna aktning är iö:tjent. Men! den inskränker sig icke till krigeministern: I fostäa han burit tyngsty bördan; ommer allas de öfiga, söm understödt hans svåra arbete. För vår del hatva Vi icko i alla frågor delat den afgående 1egeriogens upprattning, vi hafva tvärtom varit och skulle tvifvelsutan fortfarande blifvit dess motståndare i både ett och annat. I Ett erkännande från vår sida af dess eträfvan för den stora fosterländska frågans lösning och af dess redbara och aktoingsvärdea voI mödanden i alla afsesnden bör åtminstone vj I kuona misstänkas för att vara annat än allvarsamt menadt. Den enda BStockholmstidning, i hvilken landtmannapartiets koryföer för närvarande ha ett språkrör, Dagens Nyheter, företer för ögonblicket en stämning, som ät i hög Järad betecknände, då mani erinrar sig, bird j högröstadt bladet förut tslat om att mini , stören borde ge vita för det kombinerade j skånska anloppet. Bladet meddstar i dag i I mycket nedstö sd ton, att något meddelande , i fråga om bildande af en ny ministds icke I könuuit grefve Årvid Posse tillhanda, öch att ) 1 Å slaj stum, afgificke heller allvarsamma ouvertuzer gjorts till någon annan af landtmannapartiets medlemmar. Om så är förhållandet, så är det ganska förklarligt, men det är dock stor skads, q med atseende på framtida riksdagstörhållanen. ;j Ett kostligt bevis på den nedslagenhet och -I den ringa tillförsigt, som råder på den sida, .Isom jubilerat såsorn segrande och som mot11 tager stoltserande skånska lyckönskningstelet) grammer, är följande slutstrof i Dagens Ny, ) heters ledande artikel tör i deg: Man skall måhända i första ögonblicket -J anse det för en paradox; men vi söga det Il ähdock! på den punkt, dit frågan om fört)svarets ordnande i dessa dagar blivit bragt, tihar ingen man lättare än hr Abelin att bringa saken till ett lyckligt slut, såvida han vill fortgå litet längre på den i hans senaste förslag beträdda vägen och kan förmå t! konungen att dertill lemna sitt samtycke.n ! Det heter nu således, att det blott behöfs gå litet längre i eftergifter, då det förat hels i den hetat, att ingeatirg annat än indelH rvingsverkets eftoerskänkands kunde tillfredsställa Andra kammarens majoritet. — När, barn och af hvem skall mac erhålla ett 5 -j återvände till Lo Gonesse, som hertigen från sio gadson erhöll ett bref, hvilket slotade :t I sålunda: r!) Ketty och båda gossarne voro mig till mötes vid grinden till parken, Jag försäkNR ak AR 2 ar LU KA