Aftonbladet – 5 oktober 1871, sida 2

tt angenämt slut på historien, men som hertigen sade, icke fult logiskt, Ingen med någon erfarenhet, tror väl att da Jengay från denoa sttävd på en gång kom tillbaka till den glada, tjusande, tillitsfuila tiden i törjan al haus äktenskap — de glada degaroe i Rom. En lång sjukdom följes vanligen af ett långt tillfriskhande. Det herrskar mycken likhet mellan själens och kroppens sjukdomar. Vi kunna ej med ett språng återvinna helsan efter någondera. Det är för att tillfredsställa författarinnans Sa för att förvissa henne att hon icke vilseleder den yngsta af sina läsarincor, som bon tillägger, att Ketty måste arbeta länge och ihärdigt för att helt och hållet kunna återvinna de Jencays hjärta. Den frivikigt erbjudaa gålva, zom hon förkastat, måste hon med år af sjelfförsakelsa äterköpa. Många voro hennes bopplösa stunder, hennes hopplösa dagar. Verlden såg intet annat än fred och harmoni mellan makerno, Ej heller kunde Ketty kiage öiver bristande ömhet och aktning; men hon uppfångade ofta en tviflande blick, en orolig väntan; upptäckte att förtroendet icke var helt. Men Ketty bade sina dygder såväl som sina fel Hon bade en kraftig vilja, och hon lärde att göra den till en pyttig tjenare. Hon glömde aldrig att hon nära nog förlorat spelet. Hon glömde aldrig att det varit bättre om det aldrig blifvit speladt. Det var rägot öfver fyra är sedan den dag madame Armand i sällskap med pastorn