Aftonbladet – 4 oktober 1871, sida 3

De lyckades förmå henno att förtära nå-. got litet. Vi komma för sent; jag vet att det blir för sent.n Ush hon påskyndade dem, och sade ett de: skoile gå att möta vagren. Fru grefvionan mår ioto väl, förklarade! pastorn för jerpvägskondaktören, då han be! gärde en särskild kure, Det är så vanligt att frontimmer inte må i väl, mninadsde kondubtören, men ban stsck ji penningarrve i fickan och stängde vagnedörren genest. Det var ej förrän tåget sattes i gång som någon kom ihåg Yolande. uUch då var det blott Frencine som utbrast: Tiens! och mademoiselle de Kerouannels Ketiy gjorde en: åtgärd af o:åighet, men den gällde icke stackars Yolande. Så lt samt detta tåg går! utbraste hon, och do var det et så kalladt kurirtäg, som standom pästan tycktes flyga fram med den. Huru den stackars Ketys händer oupphörigt rörde siv; icke et ögonblick svls! Hau a bvarje ögonblick såg på sitt ur! Hon frågsde tjugu och snarare temstio gåvger: Tror ni inte att han har rest? Och pastorn, med aldrig tröttnande tålsmod. svarade lika måvgal gånger: Jag hoppas på Guds ruskt att herz I gre:ven inte ändrat siv resplan, Han skaile ej laranga hemmet förrän i afton. Kettys fordua godhet bar henne nu hundrefaldig frokt såsom allt godt utsäde, På en gång grep henne en förfärlig fruktan, Om han får böra att pi är borts, gissar han sammeanhenget och reser förrän han sagt, för att urdsika mig. Men denna oskyldiga dufva till prest var icke alldeles obekant med ormens list. Det är icke troligt, Jag lät Brigitta på evangeliiboken svärja att hålla min afresi