Aftonbladet – 4 oktober 1871, sida 3

fått mäta era krafter roed kan blifva mindre fordrande; kanske ni blr mera örverseende och förlåter att jag icke var det ideal ni bada drömt er. : Jag erkänner att jag föregick mig förliden afton. Det är den sista packan som bryter kamelens rygg, den siesta dropjan som ör stt bägaren flödar öfver. Jag har i niåoga mänader funnit mig sjost olycklig, och för det jag icke klagade, slöt ni ögonen för hvad jag led. Jag ltmnar er derföre; icke emedan jag betviflar er klokhet, men för att gifva: 088 båda tid att återvinna vårt lugn, för stt gifva oss båda tid till eftertarke. Ni ör ung ztt s lunda lemoa allena; men jag önskar gifva er detta förtroendebevis för att godtgöra det sken af misstrosnde, hvsraf pi med rätta fsan er förolämpad. Jag reser, emedan jag, som jag saie, icke uthärder längre. Jag lemnar er på egen bavd, med mist namn och min heder att förvara. Jag har skrifvit ti igen och bedt kovom vara i fador le för er; Nifär värds er till boovt, behöver råd eller stöd. Hvad penviogsffärer angår, så har ni hos min bankir kredit för bundratusen fraves om året. La Gonesse och våningen i Paris stå till ert törfogande. Föröjrigt vill jag ej göra några bestämmelser angåsude bostad, men det skulle glädja nig om ri vills undvika alla bronns och bedorter. Det är på sådana ställen som en makes beskvdd är mest nödvändigt. Lit Yolande vara bos er. Jeg bavifver mig ou först till min mor; — hon måste få saken klar för sig. Seden reser jag troligen — himlen vate hvert! Gad uppehållo er! Fsxväll Armand de Jengay.? Det var som om Ketty med en eads blick uppfattat bretyets innehåll, Har han rest? frågade hon, men hvarje