borna att hon uppoffrat sin lycka för en usel egoistisk stulthet. Hade väl hon gjort sig samvete al att gifta sig med honom, fast hon icke älskade borom? Hvarför skulie bon så vredges öfver det skäl, som förmätt honom att begära hennes hand — det härrörde ja i alla fall blott af hans bjertas godhet! — under det att det skäl som förmått henne att antaga hans tillbud — 9, göm det, göm det djupt ur sllas åsyn! Ketty hade alltid haft svårt att öppet gifva efter för andras vilja — hon hads en ovanig motståndskraft i sin karskter, och dette stod benne nu i vägen. Hon. skulle med slädje låtig de Jerg:y se i djupet af hennes pjerta, mePNatt sjelf och af egen drift lägga let i dageff var mer än hon förmådde. Klockan ta på eftermiddagen stannade en vagn med madame Armand och fröken Keouanne utanför fra fAiguiilons port. Jag gär inte upp, sade Ketty. Tag cenningarne ved dig, men dröj inie länge; äg henne att jag har brädtom.n Den käasia at otrefnad, vi alltid erfara vid enken på beröriogen med någon, som satt se i ledsamma omständigheter, gjorde att Cetty ej villo se fra dAiguillon. Yolande kom inom fem minuter tillbaka. Jeg lemnade pesnigarne till henne sjelfo, ade hon. Jag är glad deröfver, ty hon ycktes vars mycket ängslig, stackars liter. ssmma sydetag tiliade bon: Jag skulle cj åta dig glömma att du behöfde några friska lommor till aftonens toilatt. Ab, den odrägliga balen!s utbrast Ketty. Jag är alldeles utiedsen vid Paris, Jag blir juk om vi ej komma härifrån.o Låt oss då resa genast, Jag är säker på tt Armand också blir glad, ty han aiskyr aris.n (Forts.)