Aftonbladet – 30 september 1871, sida 3

behaga, är en frihet och jemnlikhet, som frsusmännen ej vilja undvara, och hvilken de redan betalat rätt dyrt och äro färdiga att när gom helst betala med samma pris, Nåväl då, litom oss se huru magnolin, syrener och guldregn blomma omkring industripalatset och en massa vagnar trängas vid dess port, Det är första dagen då Le Salon, det vill säga tafleutställningen, öppnas. Madame Armand är der med sin vänjana, madame d.iguillon. De båda damerna uppsökt2 naturligtvis först alla arbeten af sina väuner i konstoärsverlden. Då de häronder giogo or rum i rum, såg Ketty sio wan stå försänkt i åskådandet af en tafla. Hon drog fru dAignillon med sig dit. Den tafla som så upptog de Jergays uppmärksamhet, hette i katalogen: Nanna, som tager slöjann Konstnären hade valt det ögonblick då visen, klädd i brudlig drägt, står framför altaret, — Tillfälligtvis hade målaren gifrit henne svart här och svarta ögon. Kettys inbillving stod genast i ljusan låga. Hon lade handen tungt på sin mans arm och hviskade: Ni tänker med saknad på fordna tider — jag gör så ockl och utan att afvakta svar Iemnada hon honom. Om Ketty kunnat läsa de Jengays tankar, kunnat ana den förtviflan hvarmed han be traktade sin krossade lycka, skulle hon säkert genast böjt sitt stolta sione. TIatet, intet återstod honom nu annat än den kalla härda pligten, utan någon synlig vedergällning. Emedan hon såg honom stundom smäle, emedan hon hörde honom stundom tala glädtigt, emedan han tyektes njuta af konstens och natorens skönhet, trodde hon ej att hon borttagit hela behaget deraf för hopom. Denna Maj månad var bestämd att blifva af stor vigt för Ketty. En morgon kom fra dAiguillon till Henue, högst upprörd, med