Aftonbladet – 28 september 1871, sida 2

på belen, och inte långt eiter blef bertigen af Berry mördad. Ända till denna tid hade vi alla ansett den lilla bertiginnan blott som ett intagsnde barn; då visade hon det mod som dolde sig inom henne, och hennes under gifvenhet i sin sorg var verkligen sköp.. Ni avser mig väl vara bre hårdbjertads, sade Ketty med ett smäleende, som ej var gladt, omen jag tror ej på undergifvenhet. Då man är undergifven är det för det msn icte känner djupt. Jsg vet att jag ej skulle hafva en smua undergifvenhet, om en sådan olycka träffade mig; jag menar om någon jag älskade skulle dö. Men hon led djupt, och var ändock modig och undergifven. Ahl! dyraste fru de R. — hon gifte sig om igen! Ja, bjertat får sin vår igen, likasom naturen.n Ketty skakade på hulvadet.. Den gamla fron lade sin skrypkliga hand på Kettys mjuka fograr. Ser pi skilnaden? När desca rosepförgade små fingrsr bli som mins, knotiga, då har ni lärt den lifvets vishet, hvarpå ni nu stafvar de första orden. Ni ber någon dold smärta, eom Di ej vill tala om; det är, som pi vot, vanligt, att tro att vi hafva en sjukdom, astän en skicklig läkare förklarar att detär blott inbillping. För ett ögonblick kände sig Ketty böjd stt göra en bekännelse eller snarare utgjuta sin sorg, men hon bäfvade tillbaka för ansträngningen. Det kunde ju hända att fru åe R. icke skulle tro henne — icke förstå henne. Dessutom, när hon tänkte på att kläda sin anklagelse mot de Jesgay i ord, hvad skulle hon väl säga? Det hon kunde sagt var ju alide!es betydelselöst. Och hvad iom sluäthgen alldeles förseglade hennes läp