Aftonbladet – 27 september 1871, sida 2

h rotehållare; att andra i viss mån likartade förme ndelser, som afsett försvaret, t. ex. den adeliga!rot sttjensten och städernas skyldighet att hålla:på usmän, ondergått väsentliga förmedlingar; samtlten t indelningsverket, sådant det nu är, utgör entill: rdeles ojemnt tryckande beskattning, finna vi det; di ckså billigt, att vid en ny reglering af denna på-! om ga, likasom vid flere föregående dylika regle-mir ngar, beviljas någon nedsättning, så framt sådant ; ant an ega rum utan andras oskäliga betungande. me Erbjudandet af en reglering, som sätter staten tillfälle att, med iakttagande af rättvisa och biltvi ghet, ålägga den indelta soldaten den för ändaålet erforderliga öfningen, bör derföre icke endäri gt vårt omdöme stämplas såsom någon köpslagan len ed enskilda intressen. Icke heller förefaller det får s3 orätt, att K. M:t såsom vilkor tör denna reg-rac riog föstat antagandet af den utsträckta värne-rik ligten, enär, i händelse densamma icke antages, pgo: ebofvet af förändring i den indelta armåns orga ha; isation förminskas, och i samma mån begränsninlig en af rustoch rotehåilares skyldigheter blifverafs nindre nödväsdig. I fråga åter om gättet för bestämmande af rustch rotehållares skyldigheter utgår K. M:ts för-inr lag från den grunden, att då gkyldigheten tilllpji ppställande af krigsduglig karl är lika för samt-ian iga rust: och rotehållare i hela riket, det besvär jho lenna skyldighet förer med sig icke bör för den vil na vara af drygare beskaffenhet än för den an-latt Ira, och att derföre ett gemensamt maximum bör fö, jestämmas, utöfver hvilket kostnaderna för an-lto; kaffning och underhåll af soldat icke må stegras. I fle Häremot har blifvit anmärkt, dels att en sådan li jestämmelse icke förekommer tillökning af den sa! imvarande tungan för alla de rustoch rotehåll,lsa vilkas kostnader icke uppgå till det ifrågasattapå naximum, mena hvilka kunna i anseende till sin vaghet vara mest i behof af att emot all sådan lst X eeas; och dels att den vinst, som log ga, utfaller dem emellan högst Iaf väl olikheten i ringasto mån beIan förhåtlanden, som rätteligen borde gkr aumärkningar måste träffa hvarje ly; etse i hvilket ämne som helst; men I ra delarne af dylika bestäramelser)p, a likväl ofta deras användande. De äro aldrig fullständigt rättvisa, men de förminska orättisang omfång. Hvad förevarande fall angår, så ln; äro vi öfvertygade, att ett så lågt maximum, som g det af K. M:t föreslagna, skulle utgöra en fördelltr för alla rustoch rotehåll utan undantag. Ty omlx, än kostnaden för närvarande icke öfveralltuppgår In, till detta maximum, så skall den likväl sannolikt yn snart komma att öfverskrida deteamma, icke blott ly; till följd af stigande priser, men framför allt der-14q före, att statens anspråk på soldatens utbildning g måste, äfven med samma priser på hvar sak förlp sig, göra soldaten dyrare. Att fördelen af msximum för den ena blir större än för den andra, l; kan ej bestridas, men skilnaden torde dock i allmänhet ej blifva fullt så stor som den förespeglas, I. enär densamma i många fal! är beroende dels af P godvilliga uppgörelser, hvilka när som helst kunna 4 ändras, och Geis af andra tillfälliga förhållanden, hvilka icke lämpligen kunna tagas i betraktande), vid en reglering för all framtid. D Härmed vilja vi icke hafva sagt, att ju icke lf ett resultat, som komme rättvisan närmare, möjligen skulle kuana vionas genom anpltande af pårir gon bland de utvägar, som i sådant afseende från l, olika håll blifvit antydda; t. ex. genom beräkning vare sig af den kostnad, som lagligen kan utkräf-, vas af hvarje rustbåll och rote, eller af den koat-, nad, som nu i sjelfva verket derifrån utgår, samt genom fastställandet på grund af dylika beräkningar antingen af ett särskildt belopp för hvarje rustoch rotehåil, eller ett medelbeiopp för större eller midre område. Då emellertid intet af dessa sätt, hvilka alla vore förenade med tidsutdrägt och kostnader, kan an-l; seg fullt tillfredsställande, och bestämmandet afl. en för hela riket gemensam siffra blifvit de andra J utvägarne föredraget ej mindre af Andra kammaren, hvars majoritet vid sistlidne riksdag antagit ea sådan för en tid af femton år, under det en ! stark minoritet förensde sig om densamma för all l! framtid, än ock af K. M:t i det nu framlagda för! slaget, skulle vi icke vilja tillråda att äfventyra! det petas framgång genom ett motsiånd i denna unokt. P Hvad som förorsakat oss större tvekan om förslagets antaglighet utan förändring, är den omständigheten, att grundsatsen om ett gemensamt maximum i förslaget ej finnes fullständigt genomförd. I fråga om soldatens bostad är nemligen icke åt alla rustoch rotehållare lemnad rättighet att fordra utbyte af denna prestation in natura emot ersättning i penningar, och denna rättighet är till och med betagen en stor del bland dem, som för närvarande icke lemna soldaten boI stad, och för hvilka det i många fall måste blifva förenadt med betydliga kostnader att bereda plats för bostaden och verkställa dess uppbyggande. En I följd häraf blifver, att många rustoch rotebällare kunna bringas på kostoader vida öfverstigande det faststälda maximum, synnerligen i de fall då rekryteringen öfverlemnas åt staten, och rust eller rotehbållaren måste med en redan antagen soldat öfverenskomma om den ersättning han vill sig för bostaden betinga. DA enligt det kongl. förslaget staten icke fäster större vigt dervid, att soldaten å rusteller rotehållets mark erhåller bostad, än att sådant lemnats beroende af fritt aftal emellan rusteller rotehållaren och soldaten, gynes något principielt skäl icke förefinnas, hvarföre icke rättigheten att betala viss ersättning för bostaden kunde göras lika ovilkorlig för alla; och förslagets ändring i denna syftning bar derföre inom utskottet blitvit ifrågasatt; dervid jemväl alternativt kommit i öfvervögande, buruvida icke, för att bespara stats. verket ännu större uppoffringar än dem, hvartill förslaget i alla fall föranleder, ersättningen för bostad borde höjas till 30 rår från den i förslaget till endaet 20 rdr beräknade. I sammanhang härmed har jemväl varit under ompröfvande, om icke förslagets största olägenheter i detta afseende utan en så stor rubbnivg skulle kunna afbjelpas , derigenom, att antingen de rustoch rotehållare, som enligt förslaget äro förpligtade att lemna soldaten bostad, om han så fordrar, förklarades be rättigade att, äfven om soldaten dermed icke åtI nöjdes, friköpa sig från denos skyldighet mot en till 40 rdr förhöjd ärlig ersättning, hvarmed afI sågs att åtminstone förekomma de prejerier, som eljest af soldaten skulle kunna utöfvas, då han af Istaten antages; eller ock nu bestående faktiska förhållanden på det sätt lades till grund, att öfverallt, der bostad för närvarande icke lemnas åt soldaten, rustoch rotehållarne skulle kunna derifrån fortfarande befrias under samma vilkor, som der skyldighet att lemna bostad icke är genom knektekontrakt eller särskild författning föreskrifven. Sedan emot de båda sistnämnda mindre omfattande förslagen bland annat blifvit invändt, att, utom det genom intetdera ett för alla gemensamt maximum vunnes, då blefve, enligt förra, olikheten betänkligt stor och i ögonen fallande, under det att enligt det senare alltför tillfälliga omstänj digheter skuile komma att verka till en ständig T olikhet, ofta till och med emellan närmaste grannar; samt i fråga om de båda förstnämnda mera 1! omfattande förslagen i betraktande tagits de san-! nolika följderna såväl af att i sin helhet höja det af K. M:t föreslagna maximum, som af att under ännu befintliga meningsskiljaktigheter angående önskvärdheten af den indelta soldatens förseende drar ingendera, då vi ärd allena. Skenet af ti enighet skall göra oss aktade, och skydda er , för manga faror? il Och om jag inte spelar min roll så väl,